I världen av V913 Scorpii är mångfalden av åsikter och förhållningssätt överraskande. Oavsett om det är ett aktuellt ämne, en historisk figur eller en trend i ständig utveckling, är det viktigt att förstå de olika perspektiven som finns. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till V913 Scorpii, från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle. Vi kommer att analysera de olika expertutlåtandena, de senaste trenderna och möjliga framtida implikationer. Genom att göra det hoppas vi kunna erbjuda en komplett och balanserad bild av V913 Scorpii, för att uppmuntra till en informerad och berikande debatt.
V913 Scorpii | |
![]() | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Skorpionen |
Rektascension | 15t 58m 34,86657s[1] |
Deklination | -24° 49′ 53,3617″[1] |
Skenbar magnitud () | 5,40-5,47[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B5 V[3] |
U–B | -0,65[4] |
B–V | -0,09[4] |
Variabeltyp | SX Arietis-variabel[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -14,862 ± 0,624[5] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -12,451 ± 0,100[1] mas/år Dek.: -24,582 ± 0,061[1] mas/år |
Parallax () | 7,0050 ± 0,0908[1] |
Avstånd | 466 ± 6 lå (143 ± 2 pc) |
Detaljer | |
Massa | 5,7 ± 0,1[6] M☉ |
Radie | 2,80 ± 0,04[6] R☉ |
Luminositet | 794[6] L☉ |
Temperatur | 18 000 ± 500[6] K |
Vinkelhastighet | 122 ± 2[7] km/s |
Ålder | 5,0 +1,3−1,0[8] miljoner år |
Andra beteckningar | |
HD 142990, ALS 15022, CD-24 12427, CPD-24 5613, HIC 78246, HIP 78246, HR 5942, 2MASS J15583487-2449531, PPM 264936, SAO 183982, TD1 18714, TYC 6783-2695-1, uvby98 100142990, V913 Scorpii, WISEA J155834.86-244953.5, Gaia DR3 6236109243250504576, Gaia DR2 6236109243250504576[5][9] |
V913 Scorpii eller HD 142990 är en ensam stjärna i den norra delen av stjärnbilden Skorpionen. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 5,40[2] och varierar från 5,40 till 5,47 med en period av 23,5 timmar.[10] Den är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget enligt Gaia Data Release 3 på ca 7,01 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 466 ljusår (143 parsek)[11] från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -15 km/s.[5] Stjärnan ingår i Upper Scorpius-regionen i Scorpius-Centaurus-föreningen.[12]
År 1983 upptäckte, Ermanno Borra et al. stjärnans starka (ca kilogauss) magnetfält från Zeeman-delningen av Hβ-spektrallinjen.[13] Senare uppskattningar visar att fältstyrkan är flera kilogauss.[8]
Variabiliteten hos HD 142990 upptäcktes 1977 av Holger Pedersen och Bjarne Thomsen, under en spektroskopisk och fotometrisk studie av heliumsvaga och heliumstarka stjärnor.[15] År 1978 fick stjärnan variabelbeteckningen V913 Scorpii.[16] Mycket mer omfattande fotometriska data tillhandahölls av Kepler K2-programmet, som tog prov på ljuskurvan och tillät Dominic Bowman et al. för att mäta stjärnans 0,978832 ± 0,000002-dygns rotationsperiod.[11]
Rotationsperioden för HD 142990 verkar minska med en hastighet av cirka 0,6 sekunder per år. Detta kan betyda att stjärnan fortfarande drar ihop sig mot nollålders huvudserien, även om andra förklaringar som till exempel magnetohydrodynamik har föreslagits.[17]
År 1989 rapporterade, Jeffrey Linsky et al. observationen av 6 cm radioemission från HD 142990, som verkade vara variabel på en tidsskala av 5 minuter.[18] År 2018 fann, Emil Lenc et al. att radioemissionen från stjärnan är cirkulärt polariserad.[19] År 2019 rapporterade, Barnali Das et al. att HD 142990 uppvisar koherent emission av elektroncyklotronmaser vid 200 MHz, vilket gör den till den då endast fjärde heta magnetiska stjärnan som man vet emitterar genom denna mekanism.[6]
Primärstjärnan V913 Scorpii är en gul till blå stjärna i huvudserien av spektralklass B5 V[3] med underskott av helium.[13] Den har en massa som är ca 5,7[6] solmassor, en radie på ca 2,8[6] solradier och utsänder från dess fotosfär energi motsvarande ca 794[6] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 18 000 K.[6]