Tibetflyghöna
I den här artikeln vill vi utforska och fördjupa oss i Tibetflyghöna, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet och intresse på senare tid. Tibetflyghöna har skapat debatt, forskning och nyfikenhet inom olika områden, och dess relevans är obestridlig. Längs dessa linjer kommer vi att fördjupa oss i detaljerna och särdragen hos Tibetflyghöna, analysera dess inverkan, dess förgreningar och dess betydelse idag. Ur olika perspektiv och tillvägagångssätt kommer vi att försöka förstå i vilken utsträckning Tibetflyghöna formar vår värld och våra erfarenheter, och erbjuder en detaljerad och heltäckande bild av detta fascinerande ämne.
| Tibetflyghöna Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Flyghönsfåglar Pteroclidiformes |
| Familj | Flyghöns Pteroclididae |
| Släkte | Syrrhaptes |
| Art | Tibetflyghöna S. tibetanus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Syrrhaptes tibetanus | |
| Auktor | Gould, 1850 |
Tibetflyghöna[2] (Syrrhaptes tibetanus) är en fågel i familjen flyghöns inom ordningen flyghönsfåglar.[3]
Utseende
Tibetflyghönan är en 30-41 cm lång fågel med litet duvliknande huvud men kraftig och kompakt kropp. Den har långa spetsiga vingar och spetsig stjärt. Den är orange i ansiktet, fint gråbandad på bröst, hals och hjässa, vit på buken och svart på undersidan av vingen. Hanen har ofläckade beige vingar medan honan är bandad på vingtäckare, ovansida och övre delen av buken. Ungfågeln saknar den spetsiga stjärten samt har smalare bandning och mindre orange i ansiktet. Vit buk och mörka vingundersidor skiljer den från liknande stäppflyghönan.[4][5]
Liksom denna saknar den baktå och de tre främre tårna sitter ihop. Detta i kombination med att ovansidan är befjädrad och undersidan hudartad gör att foten snarare ser ut som en tass än en fågelfot.[6]
Levnadssätt
Tibetflyghönan hittas i bergstrakter på öde, sandiga slätter nära vatten. Ett klingande tvåtonigt läte hörs ofta i den snabba och direkta flykten när den flyger i flockar till vattenhål främst i gryningen.[4] Fågeln födosöker på morgnar och sena eftermiddagar efter frön, gräs, knoppar och växtdelar. Den är inte särskilt skygg, särskilt inte mitt på dagen när den vilar i en grop i marken.[5][7]
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer i karga områden från östra Afghanistan till Tibetanska högplatån.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Häckning
Fågeln häckar från maj till juni på arida steniga platåer och bergsryggar, med boet ofta placerat nära bergsryggens topp på läsidan. Den lägger tre bleka och kryptiskt tecknade ovala ägg i en uppskrapad grop i marken, vanligen helt oskyddade men ibland intill en sten eller grästuva.[5] Ungarna lämnar boet snart efter häckning och följer flocken. När de hotas ägnar sig de adulta fåglarna åt distraktionsbeteende likt pipare, medan ungarna duckar och står still.[8]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som relativt vanlig och vida spridd på Tibetanska högplatån men allt ovanligare i före detta Sovjetunionen.[9]
Noter
- ^ Birdlife International 2012 Syrrhaptes tibetanus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Rasmussen PC; JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. Sid. 201–202.
- ^ Baker, ECS (1928). Fauna of British India. Birds. Volume 5 (2nd). Taylor and Francis, London. Sid. 277–278. https://archive.org/stream/BakerFbiBirds5/BakerFBI5#page/n299/mode/1up.
- ^ van Grouw, Katrina (2012). Unfeathered Bird. Princeton University Press. Sid. 242–243. ISBN 978-0691151342.
- ^ Baker, ECS (1921). The Game Birds of India, Burma and Ceylon, Volume 2. The Bombay Natural History Society. Sid. 316–323. https://archive.org/stream/gamebirdsofindia02bake#page/316/mode/1up.
- ^ Ali, Salim (1946). ”An Ornithological Pilgrimage”. J. Bombay Nat. Hist. Soc. 46 (2): sid. 305.
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, Vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör tibetflyghöna.
Wikispecies har information om Syrrhaptes tibetanus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|