Sten Ljunggren (skådespelare)

Ämnet Sten Ljunggren (skådespelare) är något som har varit föremål för intresse och debatt genom historien. Sedan urminnes tider har Sten Ljunggren (skådespelare) intagit en framträdande plats i våra liv och påverkat hur vi tänker, agerar och känner. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Sten Ljunggren (skådespelare) och dess inverkan på olika aspekter av samhället. Från dess ursprung till dess moderna utveckling har Sten Ljunggren (skådespelare) lämnat en outplånlig prägel på mänskligheten, och genom denna analys kommer vi att försöka bättre förstå dess betydelse och relevans i dagens värld.

För andra personer med samma namn, se Sten Ljunggren.
Sten Ljunggren
Sten Ljunggren som Gloucester i Kung Lear på Stadsteatern i Stockholm 2014.
Sten Ljunggren som Gloucester i Kung Lear på Stadsteatern i Stockholm 2014.
FöddSten Ivar Ljunggren
16 oktober 1938
Engelbrekts församling i Stockholm
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
Aktiva år1967–
MakaMarianne Dyfverman
(1962–1967; skilda)
Barbro Oborg
(1968–1979 och 1991– )
Betydande roller
Fritz Müllweiser i Jönssonligan får guldfeber
Henrik i Svenska hjärtan
Rektorn i Kenny Starfighter
Dr Axel Holtman i Skärgårdsdoktorn
Birger i Tillsammans
Stor-Erik i Pistvakt–serien och Pistvakt–filmen
Hedersguldbaggen 2021
IMDb SFDb

Sten Ivar Ljunggren, född 16 oktober 1938 i Engelbrekts församling i Stockholm, är en svensk skådespelare.

Biografi

Ljunggren växte upp i Sigtuna som nummer tre i raden av fem syskon. Hans far var lärare och hans mor hemmafru. Han spelade teater i skolan och detta intresse tog så småningom överhanden och var en bidragande orsak till att han övergav sina studier i språk i Stockholm. Under studenttiden medverkade han i studentteatern och spelade där i Strindbergs vandringsdrama Lycko-Pers resa. Sin medverkan i pjäsen har Ljunggren beskrivit som "en oerhörd befrielse, en eufori. Som att jag bröt en väg mot omvärlden och kom ut ur min isolering och ensamhet. Det framstod som självklart att bli skådespelare."

Han inledde sina teaterstudier vid Axel Witzanskys teaterskola i Stockholm. 1964–1967 studerade han vid Statens scenskola i Malmö. där han var elevkamrat med bland andra Berit Carlberg, Stig Engström, Rolf Larsson, och Barbro Oborg. Efter examen började han på Norrbottensteatern då den avgående chefen för scenskolan George Fant tog med sig några av de mer begåvade eleverna till Luleå när han 1967 blev teaterchef där. På Norrbottensteatern spelade Ljunggren bland annat drängen i Bertolt Brechts pjäs Herr Puntila och hans dräng Matti och Lennie i John Steinbecks Möss och människor. Han stannade i Luleå till 1973 då han kom till Göteborg där han fram till 1989 växlade mellan Folkteatern och Stadsteatern. Ljunggren debuterade på stadsteatern vid Götaplatsen som kungamördaren Anckarström i Strindbergs drama Gustav III med Sven Wollter i titelrollen.

Efter nästan två decennier i Göteborg kreerade Ljunggren sommaren 1989 teaterdirektör Sjövall i Riksteaterns uppsättning av August Blanches klassiska komedi Ett resande teatersällskap. Efter premiären på Sundsvalls teater for den uppskattade föreställningen land och rike runt i ett par månader.

Hösten 1989 flyttade Ljunggren till Stockholm och engagerades vid Stadsteatern. Hans första roll i Stockholm var som Regissören i nobelpristagaren Luigi Pirandellos pjäs Sex roller söker en författare med bland andra Lena Söderblom, Anders Nyström och Helena Bergström. Ljunggren har till dags dato medverkat i över 50 uppsättningar på Stockholms stadsteater. Vid sidan om Stadsteatern har han även framträtt i flera roller på Dramaten.

På TV och i film har Ljunggren gjort sig känd genom sina många biroller och har kallats för "de stora birollernas man". Han har ofta gestaltat tragiska rollfigurer som illustrerar det sårbara i mansbilden. Som exempel kan nämnas läraren Henrik i TV-serien Svenska hjärtan (1987–1998) och den frånskilde Birger i Tillsammans (2000). Han är även känd för rollen som den buttre och konservative före detta provinsialläkaren Axel Holtman i Skärgårdsdoktorn (1997–2000).

Vid Guldbaggegalan 2021 tilldelades Ljunggren Hedersguldbaggen. Motiveringen löd "Årets pristagare har under snart femtio år gjort en rad fina rolltolkningar, på både film, tv och scenen. Ofta har han spelat sårbara och komplicerade män, som han aldrig moraliserar över. Han har blivit folkkär genom att tala direkt till svenska hjärtan, och ger publiken en känsla av trygghet. Han får det svåra att se så enkelt ut – ett kännetecken hos varje briljant skådespelare."

Sten Ljunggren var Sommarvärd i P1 6 augusti 2021.

Privatliv

Sten Ljunggrens första äktenskap varade 1962–1967 med Marianne Dyfverman (1939–2010), dotter till distriktslantmätaren Carl Johan Dyfverman. Andra och tredje äktenskapet är med skådespelaren Barbro Oborg (född 1941). De gifte sig 1968, skildes 1979 och gifte om sig 1991. Alla deras barn, Petter (född 1968), Matti (född 1971) och Maria (född 1973), har förekommit i TV-teatersammanhang.

Priser och utmärkelser

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1973 Tok-Olle Sköt dig själv och skit i andra
Lars Molin		 Christian Lund Norrbottensteatern
1989 Ett resande teatersällskap
August Blanche		 Elisabeth G. Söderström Riksteatern
1990 Greve de Koefeld Kean
Alexandre Dumas den äldre		 Jan Maagaard Stockholms stadsteater
1992 Ragnar Cheek 2 cheek
Jonas Gardell		 Claire Wikholm Stockholms stadsteater
1995 Biskop Pandulf
Hov
Pamp
Fyllo
Svikare		 Vigseln
Witold Gombrowicz		 Karl Dunér Dramaten
1999 Ralph Nickleby Nicholas Nickleby
David Edgar efter Charles Dickens roman		 Georg Malvius Stockholms stadsteater
2001 Rubasjov Natt klockan 12 på dagen
Sidney Kingsley		 Georg Malvius Stockholms stadsteater
2002 Alfieri Utsikt från en bro
Arthur Miller		 Carl Kjellgren Stockholms stadsteater
Serebjakov Morbror Vanja
Anton Tjechov		 Thommy Berggren Stockholms stadsteater
Hertigen/Fredrik Som ni vill ha det
William Shakespeare		 Johanna Garpe Stockholms stadsteater
Riddar Kato Mio, min Mio
Kristina Lugn		 Stina Ancker Stockholms stadsteater
2003 General Jepantjin Idioten
David Fishelson		 Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2004 Gajev Körsbärsträdgården
Anton Tjechov		 Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
2005 Svante Sture
Måns Knekt		 Erik XIV
August Strindberg		 Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
2008 Hans Brask
Mäster Olof som gammal		 Mäster Olof
August Strindberg		 Lennart Hjulström Stockholms stadsteater
Balthasar Conner Lögn i helvete
Anthony Neilson		 Lars Amble Vasateatern,
senare flyttad till Chinateatern
2012 Serebrjakov Onkel Vanja
Anton Tjechov		 Eirik Stubø Stockholms stadsteater
2015 Mäster Tid Momo eller Kampen om tiden
Michael Ende		 Allan Svensson Stockholms stadsteater
Jonathan Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman		 Maria Löfgren Stockholms stadsteater
2017 Stilla liv
Lars Norén		 Lars Norén Dramaten
G Vintermusik
Lars Norén		 Sofia Jupither Kulturhuset Stadsteatern
2018 Blyger 436 år Snövit – för vuxna
Staffan Valdemar Holm		 Staffan Valdemar Holm Kulturhuset Stadsteatern
2019 C Andante
Lars Norén		 Lars Norén Dramaten
2021 Korten på bordet
Per Naroskin		 Sissela Kyle Kulturhuset Stadsteatern
2024 Regementsläkare Tjebutykin Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov		 Eirik Stubø Kulturhuset Stadsteatern

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Ljunggren, Sten Ivar
  2. ^ ”Sten Ljunggren”. Svensk Filmdatabas. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=person&itemid=71735. Läst 11 november 2013. 
  3. ^ Sharon Krafft/, Eyal (14 oktober 2013). ”Jag fortsätter så länge det går”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/familj/2013/10/14/jag-fortsatter-sa-lange-det-gar/. Läst 14 november 2013. 
  4. ^ ”Tidigare studenter, 1967”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1967.pdf. Läst 23 november 2017. 
  5. ^ ”2020 års Guldbaggevinnare” (på amerikansk engelska). Guldbaggen 2020. https://guldbaggen.se/2020guldbaggevinnare/. Läst 26 januari 2021. 
  6. ^ ”Sten Ljunggren”. Sommar i P1. SR. 6 augusti 2021. https://sverigesradio.se/avsnitt/sten-ljunggren-sommarprat-2021. Läst 6 augusti 2021. 
  7. ^ DYFVERMAN, CARL JOHAN, distriktslantmätare, Uddevalla i Vem är Vem? / Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965 / s 260.
  8. ^ Sten Ljunggren, Sök medaljförläningar, läs online, läst: 14 november 2013.
  9. ^ läs online, www.svenskfilmdatabas.se , läst: 22 juni 2021.
  10. ^ Mauritz Edström (18 januari 1973). ”Lars Molins nya pjäs: Norrbotten går vidare med frän reportageteater”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-01-18/11171-16/18. Läst 6 januari 2024. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 11. 8 juli 1989. https://arkivet.dn.se/tidning/1989-07-08/181/49. Läst 5 maj 2018. 
  12. ^ Sten Ljunggren i Dramatens rollbok
  13. ^ ”Lögn i helvete”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 29 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170629215518/http://www.chinateatern.se/show/logn-i-helvete/. Läst 3 september 2015. 
  14. ^ Sten Ljunggren på Stockholms stadsteaters webbplats

Externa länkar

v • r
Mottagare av Hedersguldbaggen
Annalisa Ericson (2000) · Gunnel Lindblom (2001) · Gunnar Fischer (2002) · Erland Josephson (2003) · Sickan Carlsson (2004) · Anita Björk (2005) · Nils Petter Sundgren (2006) · Gösta Ekman (2007) · Harriet Andersson (2008) · Waldemar Bergendahl (2009) · Mona Malm (2010) · Inga Landgré (2011) · Hans Alfredson (2012) · Kalle Boman (2013) · Liv Ullmann (2014) · Birgitta Andersson (2015) · Katinka Faragó (2016) · Stig Björkman (2017) · Yvonne Lombard (2018) · Lasse Åberg (2019) · Sten Ljunggren (2020) · Suzanne Osten (2021) · Björn Gustafson (2022) · Marie Göranzon (2023) · Lasse Hallström (2024)
Auktoritetsdata