Marie Göranzon
I artikeln vi presenterar nedan kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Marie Göranzon. Under de kommande raderna kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Marie Göranzon, från dess ursprung och utveckling, till dess inverkan på det nuvarande samhället. Genom en uttömmande analys kommer vi att försöka belysa detta ämne som är så aktuellt idag, ge relevant och uppdaterad information som gör att läsaren till fullo förstår vikten av Marie Göranzon i den samtida världen. Följ med oss på denna upptäcktsresa och lärande om Marie Göranzon.
| Marie Göranzon | |
 Marie Göranzon 2016. | |
| Född | Britt Marie Elisabeth Göranzon 27 oktober 1942 Linköpings församling, Östergötlands län Linköping |
|---|---|
| Utbildad vid | Dramatens elevskola |
| Aktiva år | 1962– |
| Make | Lars Amble (gifta 1963–1971) Jan Malmsjö (gift sedan 1974) |
| Barn | Lolo Amble Jonas Malmsjö |
| Släktingar | Bo Göranzon (bror) |
| Betydande roller | |
| Margareta Oberg i Beck-serien | |
| IMDb SFDb | |
Britt Marie Elisabeth Göranzon Malmsjö, född Göranzon den 27 oktober 1942 i Linköpings församling i Östergötlands län,[1] är en svensk skådespelare.[2]
Biografi
Marie Göranzon är dotter till hotelldirektör Bengt Göranzon och Maria, född Sterner,[3] samt syster till informatikern Bo Göranzon.[4] Hon utbildades vid Dramatens elevskola 1964–1967 och har därefter tillhört Dramatens ensemble. Bland hennes över fyrtio rolltolkningar kan nämnas Eleonora i Strindbergs Påsk, Nina i Tjechovs Måsen, titelrollen i Fröken Julie, Alice i Strindbergs Dödsdansen, Mary Tyrone i O’Neills Lång dags färd mot natt som gav henne O'Neill-stipendiet. Bland TV-produktioner kan nämnas Strindbergs Spöksonaten, samt Lars Noréns Löven i Vallombrosa och Ett sorts Hades. Utanför Dramaten har hon spelat bland annat på Scalateatern, Maxim och Vasan. På Vasan spelade hon i Albees Vem är rädd för Virginia Woolf? och Lars Noréns Så enkel är kärleken. Göranzon medverkade i säsong 5 av SVT-programmet Stjärnorna på slottet 2010–2011.
Göranzon nominerades 2003 till en Guldbagge för bästa kvinnliga biroll i Alla älskar Alice (2002).[2] Vid Guldbaggegalan 2024 tilldelades Marie Göranzon Hedersguldbaggen. Motiveringen löd "Guldbaggens hederspris tilldelas denna magnifika aktris för hennes enastående skådespeleri – som vi fått njuta av på bioduken i sju decennier. Med både varsamma och starka uttryck övertygar hon med formidabla gestaltningar av sina rollkaraktärer."[5]
Lena S Karlsson har 2012 skrivit boken Scenens lust och magi som bygger på samtal med Göranzon och maken Jan Malmsjö[6]. Tillsammans med Stina Jofs har Göranzon 2017 skrivit självbiografin Vrålstark & skiträdd.[7]
Priser och utmärkelser
- 1997 – Guldmasken som "Bästa kvinnliga skådespelare" för rollen i Vem är rädd för Virginia Woolf?
- 1998 – O'Neill-stipendiet
- 1999 – Litteris et Artibus
- 2010 – Svenska Dagbladets Thaliapris
- 2016 – Medeapriset
- 2024 – Lena Nyman-priset[8]
Privatliv
Marie Göranzon är sedan 1974 gift med Jan Malmsjö och har med honom sonen Jonas Malmsjö. På 1960-talet var hon gift med skolkamraten och kollegan Lars Amble, med vilken hon har dottern Lolo Amble, dramatiker och poet.
Teater
Roller (ej komplett)
Radioteater
Roller (ej komplett)
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1989 | Sångerskan | Till rödbetornas land Harald Stjerne |
Harald Stjerne[14] |
Filmografi
- 1962 – Kort är sommaren
- 1967 – Bränt barn
- 1967 – Jag är nyfiken – gul
- 1968 – Jag är nyfiken – blå
- 1972 – Spöksonaten
- 1972 – Hemma hos Karlssons (TV-serie)
- 1973 – Näsan
- 1973 – Revisorn
- 1976 – En dåres försvarstal (TV-serie)
- 1977 – Fia i folkhemmet (TV-film)
- 1977 – Tofsen (TV-serie)
- 1978 – Rätt ut i luften
- 1979 – Kristoffers hus
- 1980 – Marmeladupproret
- 1981 – Babels hus (TV-serie)
- 1981 – Göta kanal eller Vem drog ur proppen?
- 1983 – Den tredje lyckan (TV-serie)
- 1984 – Systrar (TV-pjäs)
- 1985 – Nya Dagbladet (TV-serie)
- 1985 – Falsk som vatten
- 1991 – Den goda viljan (TV-serie)
- 1991 – Kopplingen (TV-serie)
- 1991 – Rosenbaum (TV-serie)
- 1992 – Svart Lucia
- 1994 – Frihetens skugga (TV-serie)
- 1995 – Som löven i Vallombrosa (TV-pjäs)
- 1995 – Anmäld försvunnen (TV-serie)
- 1995 – Bert – Den siste oskulden
- 1996 – Dödsdansen
- 1996 – Ett sorts Hades (TV-teater)
- 1997 – Cheek to Cheek
- 2000 – Det grovmaskiga nätet
- 2001 – Beck – Mannen utan ansikte
- 2001 – Beck – Hämndens pris
- 2002 – Beck – Pojken i glaskulan
- 2002 – Beck – Sista vittnet
- 2002 – Beck – Annonsmannen
- 2002 – Beck – Okänd avsändare
- 2002 – Beck – Enslingen
- 2002 – Beck – Kartellen
- 2002 – Alla älskar Alice
- 2003 – Spaden
- 2003 – Skenbart – en film om tåg
- 2003 – Solveigs resa till det norra riket (TV-serie)
- 2004 – Dag och natt
- 2004 – Stenjäveln
- 2005 – Den bästa av mödrar
- 2005 – Mun mot mun
- 2006 – Beck – Gamen
- 2006 – Beck – Flickan i jordkällaren
- 2006 – Beck – Skarpt läge
- 2006 – Beck – Advokaten
- 2007 – Hoppet
- 2007 – Beck – I Guds namn
- 2007 – Beck – Det tysta skriket
- 2007 – Beck – Den svaga länken
- 2007 – Beck – Den japanska shungamålningen
- 2007 – Beck – Den svaga länken
- 2007 – Beck – Det tysta skriket
- 2007 – Beck – I Guds namn
- 2011 – Åsa-Nisse – wälkom to Knohult
- 2012 – Blondie
- 2013 – Allt faller (TV-serie)
- 2016 – Mammor (TV-serie)
- 2017 – Tillsammans med Strömstedts (TV-serie)
- 2017 – 2060 (TV-film)
- 2018 – Min sanning (TV-serie)
- 2019–2020 – Bröllop, begravning och dop (TV-serie)
- 2020 – Orca
Bibliografi
- 2012 – Göranzon, Marie; Malmsjö Jan, Karlsson Lena S.. Scenens lust och magi: Marie Göranzon, Jan Malmsjö, två skådespelare : i samtal med Lena S. Karlsson. Stockholm: Spencer. Libris 13593128. ISBN 978-91-637-1783-3
- 2017 – Jofs, Stina; Göranzon Marie. Vrålstark & skiträdd. Stockholm: Norstedts. Libris 20719327. ISBN 9789113072128
Referenser
- ^ Sveriges befolkning 2000: Göranzon Malmsjö, Britt-Marie Elisabeth (1942-10-27) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
- ^ ”Marie Göranzon”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66567&iv=OVERVIEW. Läst 2 april 2014.
- ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 413. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0413.html
- ^ Sveriges befolkning 1950. Arkiv Digital
- ^ ”Årets Guldbaggevinnare!”. Guldbaggen 2024. 15 januari 2024. https://www.guldbaggen.se/arets-guldbaggevinnare-3/. Läst 15 januari 2024.
- ^ ”Om Scenens lust och magi”. Tidningen Kulturen. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151005124534/http://tidningenkulturen.se/index.php/scenkonst/reportage-om-scenkonst/14516-om-scenens-lust-och-magi-lena-s-karlsson-i-samtal-med-anna-nyman. Läst 4 oktober 2015.
- ^ ””Det finns personer jag fortfarande inte hälsar på””. http://www.norstedts.se/nyheter/170753--det-finns-personer-jag-fortfarande-inte-halsar-pa-. Läst 4 februari 2018.
- ^ ”Lena Nyman-sällskapet”. Facebook. 23 maj 2024. https://www.facebook.com/groups/1465308370372863/?locale=sv_SE. Läst 15 juni 2024.
- ^ Bengt Jahnsson (20 september 1969). ”'Pojken i sängen' på Scala: Förnyad Malmsjö i vag Sjömanpjäs”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-20/255/14. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016.
- ^ Lars-Olof Franzén (1 februari 1993). ”En obehaglig överdrift”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924004101/http://www.dn.se/arkiv/kultur/en-obehaglig-overdrift. Läst 28 juni 2015.
- ^ Pia Huss (17 september 1995). ”Skrattfars för höstrusk”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924004719/http://www.dn.se/arkiv/kultur/skrattfars-for-hostrusk. Läst 28 juni 2015.
- ^ Leif Zern (27 januari 1997). ”Norén med högt skvallervärde. "Så enkel är kärleken" på Vasateatern är en komedi som tappar bort sin tragiska kärna”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123160419/http://www.dn.se/arkiv/kultur/noren-med-hogt-skvallervarde-sa-enkel-ar-karleken-pa-vasateatern. Läst 28 juni 2015.
- ^ ”Radio-program”. Dagens Nyheter: s. 67. 4 juni 1989. http://arkivet.dn.se/tidning/1989-06-04/148/67. Läst 12 juli 2017.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Marie Göranzon.- Marie Göranzon på Internet Movie Database (engelska)
- Marie Göranzon på Svensk Filmdatabas
- Marie Göranzon på Dramaten
- Marie Göranzon på Uppsala stadsteater
| |||||
|