Sara Lindh

I dagens värld har Sara Lindh blivit ett ämne för intresse och debatt inom olika områden. Oavsett om det är inom politik, vetenskap, kultur eller samhället i allmänhet har Sara Lindh fått en betydande relevans som inte kan ignoreras. Dess inverkan och omfattning har genererat motstridiga åsikter och olika ståndpunkter, vilket visar vikten och komplexiteten i denna fråga. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Sara Lindh, från dess ursprung till dess nuvarande implikationer, i syfte att tillhandahålla en panoramavy som låter oss förstå bredden och djupet av detta fenomen.

 Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Sara Lindh
FöddSara Elisabeth Wedin[1]
15 maj 1967
Piteå landsförsamling, Norrbotten
Aktiva år1990–
PartnerHenry Soomus
IMDb SFDb

Sara Elisabeth Lindh,[2][3] ursprungligen Wedin,[1] född 15 maj 1967[4] i Piteå landsförsamling i Norrbottens län,[3] är en svensk skådespelare, sångare och dramatiker.

Biografi

Sara Lindh debuterade i rollen som tonårsdottern Gabi i pjäsen Petra von Kants bittra tårar på Göteborgs stadsteater 1990. Sedan dess har hon gjort teater, musikal, TV, film, sång och egna verk. Hon medverkade i Grease på Chinateatern 1991, West Side Story på Riksteatern 1992, Julkalendern i Sveriges Television 1995, Black Rider på Dramaten 1997, ett antal uppsättningar på privatteatrar i Stockholm, Stockholms stadsteater, Uppsala stadsteater och fria teatergrupper som Teater Galeasen, Pistolteatern och Teater Giljotin.

Hon har även skrivit och spelat i egna produktioner som t.ex. Carola & jag 2009. Hon har turnerat med egna sångprogram och haft program med bland annat Stockholms sinfonietta och Stockholms filharmoniska orkester.

Förutom spelfilmer har hon gett röst åt figurer i animerad film som t.ex. superhjälten Elastaflickan i Disney-Pixars Superhjältarna 2004 och Superhjältarna 2 2018. Sara Lindh var speakerröst i SVT-serien Riket 2004. Uppmärksamhet fick hon i Så ska det låta där hon deltog i lag med Peter Jöback i säsong elva.

Sara Lindh tilldelades en Guldmask för bästa kvinnliga huvudroll 1993. År 2006 var hon den första artist, som fick Annalisa-priset (instiftat av Annalisa Ericson) för huvudrollen som Sally Bowles i musikalen Cabaret i Stockholm och Göteborg.

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1991 Grease
Jim Jacobs och Warren Casey		 Runar Borge Chinateatern[5]
1993 Poppis
The Heather Brothers		 Eva Rydberg Folkan[6]
1994 Kaa Djungelboken
Arne Lindtner Naess och Svein Gundersen		 Marianne Skovli Folkan[7]
1996 Rosmary Manski Maratondansen
Horace McCoy		 Johan Huldt Parkteatern
1997 Kätchen The Black Rider
Robert Wilson, Tom Waits och William Burroughs		 Rickard Günther Dramaten
1999 Audrey Little Shop of Horrors
Alan Menken och Howard Ashman		 Magnus Bergquist Östgötateatern[8]
Lily St. Regis Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin		 Trond Lie Göta Lejon[9]
2002 Lille Ronny
Hans Alfredson		 Hans Alfredson Maximteatern[10]
2003 Servitris Gosa in den stajlen
Beppe Wolgers		 Öllegård Goulos Parkteatern
2005 Lucy Brown Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill		 Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2006 Sally Bowles Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff		 Johan Wahlström Tyrol[11]
Senare flyttad till Rondo
2014 Charles Chaplin Chaplin
Sara Lindh		 Rickard Günther Örebro länsteater[12]
2022 Larsson Jul Hos Sebastians Vänner
Freja Musikteater 		Emy Stahl Kulturhuset Spira

Källor

  1. ^ Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2002. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  2. ^ Sveriges befolkning 1980. Stockholm: Sveriges släktforskarförb. 2004. Libris 9632925. ISBN 91-87676-37-0 
  3. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  4. ^ ”Sara Lindh”. Birthday.se. http://www.birthday.se/person/2f630528-9be0-c0f7-d3cd-37c550db475d. Läst 16 juli 2014. 
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. B6. 6 september 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-06/242/24. Läst 25 maj 2019. 
  6. ^ Marcus Boldemann (22 september 1993). ”Slätstruken 'Poppis'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/slatstruken-poppis/. Läst 27 november 2017. 
  7. ^ Eva Welander (1 februari 1994). ”Ett gäng glada kabaréartister”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/ett-gang-glada-kabareartister/. Läst 24 mars 2018. 
  8. ^ ”Repertoar 1999”. Östgötateatern. https://ostgotateatern.wordpress.com/2011/04/04/repertoar-1999/. Läst 24 mars 2018. 
  9. ^ Jan-Olov Andersson (9 september 1999). ”Maria tar hem spelet: Barnen spelar ut stjärnorna i 'Annie'”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9909/09/maria.html. Läst 17 september 2015. 
  10. ^ Björn Linnell (6 oktober 2002). ”Skrattet fastnar i halsen. I Hans Alfredsons pjäs kastas känslorna mellan burleskeri och djupaste tragedi”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030075935/http://www.dn.se/arkiv/kultur/skrattet-fastnar-i-halsen-i-hans-alfredsons-pjas-kastas-kanslorna/. Läst 24 juni 2015. 
  11. ^ Leif Zern (22 januari 2006). ”Jöback är farligt närvarande”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/joback-ar-farligt-narvarande/. Läst 27 december 2019. 
  12. ^ Örebro länsteater (3 september 2014). ”Chaplins barndom blir musikteater”. Pressmeddelande. Läst 6 oktober 2024.

Externa länkar