Nicopolis ad Istrum

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Nicopolis ad Istrum och utforska dess många aspekter. Från dess inverkan på samhället till dess möjliga konsekvenser i framtiden, har Nicopolis ad Istrum fångat uppmärksamheten hos både experter och fans. Genom en uttömmande och övervägd analys kommer vi att försöka belysa detta relevanta och samtidigt så gåtfulla ämne. Följ med oss ​​på denna upptäckts- och reflektionsresa, där vi kommer att reda ut de hemligheter och under som Nicopolis ad Istrum har att erbjuda oss.

Nikopolis ad Istrum
(Никополис ад Иструм)
Nikopolis ad Istum
Fornlämning
Nicopolis ad Istrum
Nicopolis ad Istrum
Land Bulgarien Bulgarien
Region Veliko Tărnovo
Höjdläge 111 m ö.h.
Koordinater 43°13′02″N 25°36′40″Ö / 43.217222°N 25.611111°Ö / 43.217222; 25.611111
Tidszon EET (UTC+2)
 - sommartid EEST (UTC+3)
Geonames 728780

Nicopolis ad Istrum (Νικόπολις η προς Ίστρον, bulgariska: Никополис ад Иструм) är en fornlämning i Bulgarien[1][bättre källa behövs] efter en romersk och tidig bysantinsk stad grundad av kejsare Trajanus omkring 101–106, där floderna Iatrus (Jantra) och Rositsa möts, till minne av hans seger över dakerna. Dess ruiner ligger vid byn Nikjup, 20 km norr om Veliko Tărnovo i norra Bulgarien. Staden nådde sin höjdpunkt under Trajanus, Hadrianus och några efterträdare.

Historia

Den klassiska staden planerades enligt ett ortogonalt system. Gatunätverket, stadens forum omgivet av joniska kolonner och många byggnader, ett två-skeppigt rum senare ombyggd till en basilika och andra allmänna byggnader har avtäckts. Den rika arkitekturen och skulpturerna visar en likhet med de i forntidens städer i Mindre Asien. Nicopolis ad Istrum hade egna mynt, som bär bilderna av deras egna allmänna byggnader.[2]

År 447 förstördes staden av Attilas hunner.[3] Möjligen hade den redan övergivits före början av 400-talet.[4] Under 500-talet byggdes staden om till en mäktig fästning omslutande aningen mer än militära byggnader och kyrkor, som följde en väldigt vanlig trend för städerna under detta århundrade i Donauområdet.[5] Det största området av omfattande ruiner (21,55 ha) i det klassiska Nicopolis kom inte i bruk då fortet endast täckte en fjärdedel av området (5,75 ha), i det sydöstra hörnet.[4] Staden blev biskopssäte i början av den bysantinska eran men förstördes slutligen av avarernas invasioner i slutet av 500-talet. En bulgarisk medeltida bosättning växte senare upp ovanpå stadens ruiner (mellan 900- och 1300-talet).[2]

Nicopolis ad Istrum kan sägas ha varit de germanska litterära traditionernas födelseplats. På 300-talet lyckades den gotiske biskopen, missionären och översättaren Wulfila få kejsar Konstantin II:s tillstånd att immigrera med sin skara konvertiter till Moesia och slå sig ner nära Nicopolis ad Istrum år 347–348.[6] Där uppfann han det gotiska alfabetet och översatte Bibeln från grekiska till gotiska.[7]

Förslag till världsarv

Nicopolis ad Istrum blev 1 oktober 1984 uppsatt på Bulgariens lista över förslag till världsarv,[2] den så kallade "tentativa listan".

Galleri

  • Vy över ruinerna efter Nicopolis ad Istrum
    Vy över ruinerna efter Nicopolis ad Istrum
  • Ett prydnadsgavel med en reliefbild
    Ett prydnadsgavel med en reliefbild
  • En romersk gata, en av stadens huvudgata i nord-sydlig riktning
    En romersk gata, en av stadens huvudgata i nord-sydlig riktning
  • Stadens avloppsledningar
    Stadens avloppsledningar

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nicopolis ad Istrum, 12 juni 2010.
  1. ^ Nikopolis ad Istum hos GeoNames.Org (cc-by); post uppdaterad 2012-01-18; databasdump nerladdad 2015-11-20
  2. ^ ”The ancient town of Nicopolis ad Istrum”. UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/47/. Läst 20 juni 2010. 
  3. ^ Burns, Thomas, S. (1994). Barbarians Within the Gates of Rome: A Study of Roman Military Policy and the Barbarians, ca. 375-425 A.D.. Indiana University Press. sid. 38. ISBN 0-253-31288-4 
  4. ^ Curta, Florin. (2001). The Making of the Slavs. History and Archaeology of the Lower Danube Region c.500-700. Cambridge University Press. sid. 158. ISBN 0-521-03615-1 
  5. ^ Liebeschuetz, J.H.W.G. (2001). The Decline and Fall of the Roman City. Oxford University Press. sid. 77. ISBN 978-0-19-926109-3 
  6. ^ Burns, Thomas, S. (1994). Barbarians Within the Gates of Rome: A Study of Roman Military Policy and the Barbarians, ca. 375-425 A.D.. Indiana University Press. sid. 37. ISBN 0-253-31288-4 
  7. ^ Peter Heather, J. (2005). The Fall of the Roman Empire: A New History of Rome and the Barbarians. Oxford University Press. sid. 78. ISBN 0195159543 

Litteratur

  • Poulter, Andrew. Nicopolis ad Istrum: A Roman, Late Roman and Early Byzantine City (Excavations 1985-1992), Society for the Promotion of Roman Studies, London, 1995. ISBN 0-907-76420-7

Externa länkar

}