I dagens värld har Michail Sjolochov blivit en relevant fråga som påverkar olika samhällssektorer. Sedan dess uppkomst har Michail Sjolochov genererat en rad diskussioner och debatter som har fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna relaterade till Michail Sjolochov, och analysera dess ursprung, utveckling och återverkningar inom olika områden. Vi kommer också att ta upp de olika åsikter och perspektiv som finns kring Michail Sjolochov, samt de möjliga lösningar eller åtgärder som föreslås för att möta de utmaningar det innebär. Den här artikeln syftar till att ge en heltäckande och uppdaterad syn på Michail Sjolochov, med syftet att främja en informerad och berikande debatt om detta ämne som är så relevant idag.
Michail Sjolochov ![]() | |
![]() Michail Sjolochov, 1938. | |
Född | Michail Aleksandrovitj Sjolochov 24 maj 1905 Vjosjenskaja nära Rostov-na-Donu i Ryssland |
---|---|
Död | 21 februari 1984 (78 år) Vjosjenskaja |
Yrke | författare |
Nationalitet | sovjet-rysk |
Språk | ryska |
Verksam | 1925–1984 |
Genrer | prosa |
Noterbara verk | Stilla flyter Don (volym 1–4, 1928–40) |
Namnteckning | |
![]() |
Michail Aleksandrovitj Sjolochov (ryska Михаил Aлександрович Шолохов), född 24 maj (11 maj enl. gamla stilen) 1905 i Vjosjenskaja nära Rostov-na-Donu, död 21 februari 1984 på samma plats, var en sovjet-rysk författare. Han mottog Nobelpriset i litteratur 1965.
Sjolochov föddes i kosackbyn Vjosjenskaja nära Rostov-na-Donu och debuterade på 1920-talet med en serie lyriska berättelser med motiv från Sydryssland, Den azurblå stäppen och andra noveller (1926, svensk översättning 1961).
Sjolochov är mest känd för romanen Stilla flyter Don (volym 1–4, 1928–40, svensk översättning 1930–42), som i den ryska realismens tradition kraftfullt och färgrikt skildrar kosacksamhällets sönderfall under revolution och inbördeskrig. Han omarbetade romanen 1953, vilket innebar en tydlig anpassning till den socialistiska realismen. Romanen, med sina starka tids- och livsskildringar, föranledde Sjolochovs Nobelpris i litteratur 1965, och filmatiserades i tre delar (1957–58) av regissören Sergej Gerasimov (1906–85).
Sjolochov uttryckte på partikongressen 1966 sin stora tillfredsställelse över att författarna Sinjavskij och Julij Daniel, sju respektive fem års tvångsarbete, blivit dömda och skällde ut dem som tagit dem i försvar. Senare liknade han vissa enskilda författare, med adress Solsjenitsyn, vid Coloradoskalbaggar, vilka borde utrotas.
I senare verk, som Nyplöjd mark (1932–60, svensk översättning 1965), skildrar Sjolochov jordbrukskollektiviseringen bland donkosackerna i Sovjetunionen. Han var medlem i Sovjetunionens kommunistiska parti sedan 1932, och under kampanjer mot oppositionella kollegor intog han en dogmatisk partihållning.
Asteroiden 2448 Sholokhov är uppkallad efter honom.
|
|