Kumarin

I den här artikeln ska vi fördjupa oss i ämnet Kumarin, ett ämne som har väckt intresset hos många människor runt om i världen. Kumarin är ett ämne som täcker olika aspekter och dess implikationer har en betydande inverkan på vårt samhälle. Längs dessa linjer kommer vi att utforska de olika dimensionerna av Kumarin, analysera dess nuvarande relevans och dess projektion in i framtiden. Dessutom kommer vi att undersöka olika perspektiv och åsikter från experter på området, vilket ger en fullständig och objektiv syn på Kumarin. Därför syftar denna artikel till att erbjuda en heltäckande och uppdaterad vision om ett ämne som utan tvekan väcker stort intresse idag.

Kumarin
Strukturformel.
Systematiskt namn2H-kromen-2-on
Övriga namn1-bensopyran-2-on
Kemisk formelC9H6O2
Molmassa146,143 g/mol
UtseendeFärglöst, glänsande pulver
CAS-nummer91-64-5
SMILESc1cccc2c1C=CC(=O)O2
Egenskaper
Densitet0,935 g/cm³
Smältpunkt71 °C
Kokpunkt301 °C
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
LD50293 mg/kg (oralt)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kumarin är en lakton som uppträder i form av färglösa kristaller[1] som många tycker luktar behagligt.[2] Ämnet finns bland annat i kanel. Konsumtion av ämnet i större mängder orsakar leverskada.[3]

Förekomst

Den främsta källan till kumarin hos människan är kanel.

Många växtarter producerar kumarin, till exempel lavendel, flera gräsarter, tonkaböna och kanel. Det ger nyslaget hö dess karaktäristiska doft.

För människor är den främsta källan till kumarin kanel. Av de olika typerna av kanel är det främst kassiakanel som innehåller stora mängder kumarin. Detta är även den kaneltyp som nästan uteslutande används i Sverige. Det är kumarinet som ger kassiakanelen dess brännande och ofta omtyckta smak.

Ceylonkanel, däremot, innehåller mycket mindre mängder kumarin.[3]

Hälsoeffekter

Kumarin är vid intag av större mängder giftigt och kan ge upphov till leverskada.[3]

Då kumarin finns i kanel har svenska Livsmedelsverket en rekommendation om att vuxna maximalt bör inta en tesked kanel om dagen, och barn maximalt en halv tesked. Konsumtion av upp till den tredubbla mängden under en begränsad period på en till två veckor är heller inte hälsovådligt.[3]

Industriell användning

Det antikoagulerande läkemedelt warfarin utgör ett derivat från kumarin.[4] Kumarin används även vid tillverkning av parfym,[2] där huvudråvaran är tonkabönor, vilket också givit namn åt doftnoten.[5]

Källor

  1. ^ PubChem. ”Coumarin” (på engelska). pubchem.ncbi.nlm.nih.gov. https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/323. Läst 5 februari 2024. 
  2. ^ ”www.shenet.se - Kumariner”. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071010055331/http://www.shenet.se/ravaror/kumariner.html. Läst 16 juli 2008. 
  3. ^ ”Kumarin i kanel”. www.livsmedelsverket.se. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/vaxtgifter/kumarin-i-kanel. Läst 5 februari 2024. 
  4. ^ Baglin, T. (1998-06-01). ”Management of warfarin (coumarin) overdose”. Blood Reviews 12 (2): sid. 91–98. doi:10.1016/S0268-960X(98)90020-0. ISSN 0268-960X. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0268960X98900200. Läst 5 februari 2024. 
  5. ^ ”Tonka Beans and Coumarin”. Fragrantica. https://www.fragrantica.com/news/Tonka-Beans-and-Coumarin-8140.html. Läst 29 januari 2020.