Intresset för Kristall har ökat de senaste åren och blivit ett samtals- och debattämne inom olika områden. Att veta mer om Kristall kan hjälpa oss att bättre förstå dess betydelse och relevans i vårt dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Kristall, från dess historia till dess inverkan på dagens samhälle. Vi kommer också att analysera olika perspektiv och åsikter i frågan, i syfte att ge en fullständig och objektiv vision om detta ämne.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kristall är en fas hos vissa ämnen där atomerna, molekyler eller joner bildar en regelbunden struktur som upprepar sig i alla tre dimensioner. Ordet kristall härstammar från grekiskans kry'stallos som betyder både is och bergkristall.
Kristallina material behöver inte ha en sammanhängande struktur genom hela materialet, det är i många material vanligt att den ordnade kristallina strukturen är samlad i många små områden som kallas korn. Varje korn är en kristall med ordnad struktur, hela materialet består av många sådana korn och materialet kan då betecknas som polykristallint (mång-kristallint). Ofta menar man med "kristall" ett prov bestående av en enda region.
Kristaller kan bildas i ett flertal geometriska mönster, kristallstrukturer. Ju mera tätpackade dessa är, desto högre densitet har materialet.
Kristallinitet förekommer hos de flesta typer av material, oavsett typen av kemisk bindning. Rena metaller är så gott som alltid ordnade i kristallmönster. Andra exempel är snöflingor, salt och diamanter. Trä och plast är vanligtvis delvis kristallina och delvis amorfa. Glas är ett amorft material, även om glas kan se ut som kristaller. Inte ens kristallglas är kristallint.
Motsatsen – amorfa faser – är faser helt utan ordning. Dessutom finns kvasikristallfaser, där ämnena är ordnade, men på ett sätt som inte upprepar sig.