Kalanderlärka
I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Kalanderlärka på djupet, ett ämne av stor relevans idag. Kalanderlärka är ett koncept som har väckt stort intresse och debatt inom olika områden, genererat motstridiga åsikter och skilda perspektiv. I denna mening är det avgörande att i detalj analysera alla aspekter relaterade till Kalanderlärka, för att förstå dess verkliga omfattning och inverkan. I den här artikeln kommer vi att ta upp olika tillvägagångssätt, forskning och synpunkter som gör det möjligt för läsaren att få en heltäckande bild av Kalanderlärka. Vidare kommer vi att undersöka dess utveckling över tid, såväl som dess inflytande i olika sammanhang och situationer. Genom att presentera data, analyser och reflektioner strävar vi efter att erbjuda ett komplett och uppdaterat perspektiv på Kalanderlärka, för att bidra till debatten och öka kunskapen kring detta mycket relevanta ämne.
| Kalanderlärka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Lärkor Alaudidae |
| Släkte | Melanocorypha |
| Art | Kalanderlärka M. calandra |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melanocorypha calandra | |
| Auktor | Linné, 1766 |
| Utbredning | |
 | |
Kalanderlärka[2] (Melanocorypha calandra) är en fågel i tättingfamiljen lärkor.[3] Den förekommer på stäpp och i jordbruksområden i Medelhavsområdet och västra Asien. Arten är talrik men minskar något i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.
Utseende
Kalanderlärkan är en stor lärka som blir 17,5–20 cm lång. Den har ungefär samma färg som den mark den håller till på, huvudsakligen strimmigt gråbrun på ovansidan och vit på undersidan med stora svarta fläckar på bröstets sidor. När den flyger uppvisar den korta, breda vingar som är mörka under och en kort vit topp på stjärten. Vingarna och stjärten skiljer sig från dess östligare motsvarighet, asiatisk kalanderlärka (Melanocorypha bimaculata).
.jpg)
Läten
Locklätet är ett mycket karakteristiskt nästan fräsande "tschrrryp". Även sånglärkelika "triih" och "tripp-tripp" kan höras. Kalanderlärkans sång liknar sånglärkans, men är något långsammare, mer passerad och med invävda locklätesliknande ljud.
Utbredning och systematik
Fågeln häckar i varmt tempererade länder runt Medelhavet och öster om Turkiet in i norra Iran och södra Ryssland. Längre österut finner man släktingen asiatiska kalanderlärkan (Melanocorypha bimaculata).
Den håller oftast till i den västra delen av sitt utbredningsområde, men den ryska populationen av denna tätting är mer av en flyttfågel som flyttar längre söderut på vintern, ibland så långt som Arabiska halvön och Egypten.
I Sverige är kalanderlärkan en mycket sällsynt gäst och har påträffats 13 gånger fram till och med 2021, med första fyndet 1972 i Vetlanda, Småland.[4]
Underarter
Hur många underarter kalanderlärkan bör delas in i är omstritt. Tongivande internationella auktoriteterna Clements m.fl. och International Ornithological Congress (IOC) delar in kalanderlärkan i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- Melanocorypha calandra calandra – Medelhavsområdet till östra Turkiet, nordvästra Iran, Transkaukasien och Uralbergen
- Melanocorypha calandra hebraica – sydcentrala Turkiet, närliggande nordvästra Syrien till Israel, Palestina och västra Jordanien
- Melanocorypha calandra gaza – sydöstra Turkiet till östra Syrien, Irak och sydvästra Iran
- Melanocorypha calandra psammochroa – norra Irak och norra Iran till Turkmenistan och östra Kazakstan
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) inkluderas istället gaza och hebraica i nominatformen.[5] Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.[6]
Släktskap
Genetiska studier från 2023 visar att kalandralärkan är systerart till svartlärka, trots namnet ej asiatisk kalanderlärka som istället är systerart till övriga arter i Melanocorypha.[7]
Biotop, häckning och föda
Kalanderlärkan är en fågel som främst håller till på odlingsmark och stäpp. Den har sina bon på barken och lägger mellan fyra och fem ägg. Födan består till största del av frön, med insekter som tillskott under häckningssäsongen. Kalanderlärkan är en flockfågel då det inte är häckningsperiod.
Status
I Europa beräknas det häckande beståndet till mellan 10,3 och 21,9 miljoner par.[8] Europa står för 45 % av världsutbredningen, vilket extrapolerat ger preliminärt uppskattat en världspopulation på hela 45–100 miljoner häckande individer. Arten minskar i antal,[9][10], dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar kalanderlärkan som livskraftig.[1]
Namn
Det svenska trivialnamnet kalanderlärka användes för första gången i Per Olof Gravanders översättning av Buffons Histoire Naturelle och torde därför vara en direktöversättning från franskans alouette calandre. "Kalander-" kommer i sin tur från kalandros, det grekiska namnet på arten.[11]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Källor
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 254. ISBN 978-91-7424-039-9
Noter
- ^ BirdLife International 2016 Melanocorypha bimaculata . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Kalanderlärka, BirdLife Sverige raritetskatalog.
- ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
- ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
- ^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
- ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
- ^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ^ EBCC. 2015. Pan-European Common Bird Monitoring Scheme. Hämtas från http://www.ebcc.info/index.php?ID=587.
- ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
Externa länkar
Wikispecies har information om kalanderlärka.
Wikimedia Commons har media som rör kalanderlärka.- Läten på xeno-canto.org
|