I dagens artikel ska vi prata om Jordskred, ett ämne som utan tvekan har väckt många människors intresse över tid. Detta ämne har angripits från olika perspektiv och har skapat en bred debatt i samhället. Under åren har Jordskred varit föremål för studier och forskning, vilket lett till viktiga upptäckter och framsteg inom området. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Jordskred och analysera dess inverkan på olika områden i livet. Dessutom kommer vi att undersöka några av de mest relevanta aspekterna relaterade till Jordskred, i syfte att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Skred, eller jordskred, uppkommer när hållfastheten i marken försämras såpass att marken inte längre är i jämvikt utan börjar att röra på sig. Jorden rör sig då snabbt över en eller flera glidytor. Jordskred förekommer i finkorniga jordarter såsom silt och lera. Det finns även det som kallas "ras" som sker i jordarter som sand och/eller grus.
Jordskred delas in i två skilda huvudtyper, rotationsskred, (vanliga i okonsoliderade, leriga jordar) samt flak- eller släntskred. Rotationsskred utlöses ofta genom att stränder undergrävs av vågor. Dessa skred är tillbakagripande; med det menas att då ett ”block” glidit iväg, blir området bakom detta instabilt - och risken för ett skred till är stort. Man delar in rotationsskreden i två grupper: skålskred respektive flaskskred. Dessa benämningar härleder till skredets form: Skålskred bildar skredärr med en rundad form, och om marken är uppblött kan den tryckas ut genom en smal öppning och kan då bilda ett skredärr, med formen av en flaska.
Oftast är ett inträffat skred eller ras en kombination av flera orsaker.
Ökat marktryck (dvs. människans påverkan genom bebyggelse eller djurhållning etc.). Detta ökar de krafter som vill trycka ner marken. Ett exempel på detta är vid översvämningar. Då kommer ett långvarigt regnande och höga vattennivåer i sjöar och älvar öka vattenmättnaden i marken. Så länge som vattennivåerna i sjöar och vattendrag är höga så kommer detta skapa ett mothåll. Problemen blir när vattnet drar sig tillbaka. Då försvinner mothållet samtidigt som vattenmättnaden i täta jordarter som lera fortfarande är hög.
Vanligt är även att glidytorna skapas av (massiv) nederbörd. Då blir den översta delen av jordlagret genomdränkt av vatten och därför tyngre, och kan då glida bort från den torra jorden.