Istriotiska

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Istriotiska, ett koncept som har fått relevans de senaste åren på grund av dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Istriotiska fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet och genererat debatter, forskning och olika tolkningar. Med tiden har Istriotiska blivit ett ämne av intresse både i akademin och i dagliga samtal, och dess inflytande har spridit sig till flera områden och blivit en grundläggande referenspunkt för att förstå aktuella fenomen. I denna recension kommer olika perspektiv på Istriotiska att utforskas, för att ge en bred och berikande vision om dess relevans och inverkan på det samtida samhället.

Istriotiska är ett östromanskt språk eller en dialekt som talas i de västra delarna av Istrien i Kroatien. Det finns uppskattningsvis ett tusental personer som idag talar istriotiska varav de flesta bor i städerna Rovinj och Vodnjan. Det finns egentligen fyra uppfattningar om hur istriotiskan bör betraktas:

  • som en självständig norditaliensk dialekt som varken kan klassas som venetianska eller ett galloromanskt språk
  • som en övergångsdialekt mellan venetianska och det nu utdöda dalmatiska språket
  • som ett självständigt språk inom den italo-dalmatiska språkgruppen
  • som ett helt oberoende romanskt språk

Termen istriotiska myntades av den italienska lingvisten Graziadio Isaia Ascoli1800-talet. Talarna av språket benämnde språket efter orten de levde i. Eftersom istriotiska talades på sex olika orter användes traditionellt sex olika benämningar. I Vodnjan kallades språket “bumbaro”, i Bale “vallese”, i Rovinj “rovignese”, i Šišan ”sissanese”, i Fažana ”fasanese” och i Galižana ”gallesanese” .

Se även

Källor

  1. ^ Istranet Arkiverad 7 mars 2009 hämtat från the Wayback Machine.