Immunglobulin G (IgG) är en antikropp och ingår i det adaptiva immunförsvaret. Antikroppar (immunoglobuliner) bildas av B-lymfocyter, en sorts vit blodcell. IgG är den i blodet vanligast förekommande antikroppsklassen. Den förekommer som monomer.
IgG skyddar mot infektioner genom bland annat: neutralisering av mikrober och toxiner genom direkt bindning till dem; opsonisering av antigen på mikrober som leder till att makrofager och neutrofiler fagocyterar de aktuella patogenerna; aktivering av komplementsystemet; destruktion av målceller genom aktivering av NK-celler.
IgG är den enda antikroppsklass som kan passera placentabarriären och därmed går den över till fostret som får ett skydd i väntan på att det egna immunförsvaret ska aktiveras. IgG har längst halveringstid i blodet av alla antikroppar, 21–28 dagar, främst på grund av dess förmåga att binda till en specifik Fc-receptor. Den långa halveringstiden hos IgG är en av anledningarna till att de monoklonala antikroppar som framställts och används som läkemedel är av klassen IgG.
Det finns fyra subklasser av IgG. Av dessa är IgG1 den vanligaste i blodplasman (45–75 %), IgG2 den näst vanligaste (16–48 %) och den som binder bäst till antigen av kolhydrater på mikrober, IgG3 den tredje vanligaste (2–8 %) och den som är bäst på att aktivera komplementsystemet, IgG4 den minst vanliga (1–12 %) och den som binder bäst till allergener. Samtliga IgG-subklasser kan stimulera makrofager till fagocytos.