Immunglobulin G

Utseende flytta till sidofältet dölj IgG förekommer som monomer.

Immunglobulin G (IgG) är en antikropp och ingår i det adaptiva immunförsvaret. Antikroppar (immunoglobuliner) bildas av B-lymfocyter, en sorts vit blodcell. IgG är den i blodet vanligast förekommande antikroppsklassen. Den förekommer som monomer.

Funktion

IgG skyddar mot infektioner genom bland annat: neutralisering av mikrober och toxiner genom direkt bindning till dem; opsonisering av antigenmikrober som leder till att makrofager och neutrofiler fagocyterar de aktuella patogenerna; aktivering av komplementsystemet; destruktion av målceller genom aktivering av NK-celler.

Egenskaper

IgG är den enda antikroppsklass som kan passera placentabarriären och därmed går den över till fostret som får ett skydd i väntan på att det egna immunförsvaret ska aktiveras. IgG har längst halveringstid i blodet av alla antikroppar, 21–28 dagar, främst på grund av dess förmåga att binda till en specifik Fc-receptor. Den långa halveringstiden hos IgG är en av anledningarna till att de monoklonala antikroppar som framställts och används som läkemedel är av klassen IgG.

Subklasser

Det finns fyra subklasser av IgG. Av dessa är IgG1 den vanligaste i blodplasman (45–75 %), IgG2 den näst vanligaste (16–48 %) och den som binder bäst till antigen av kolhydratermikrober, IgG3 den tredje vanligaste (2–8 %) och den som är bäst på att aktivera komplementsystemet, IgG4 den minst vanliga (1–12 %) och den som binder bäst till allergener. Samtliga IgG-subklasser kan stimulera makrofager till fagocytos.

Referenser

  1. ^ Abbas, Abul K.; Lichtman, Andre H.; Pillai, Shiv (2021). ”5. Antibodies and Antigens & 13. Effector Mechanisms of Humoral Immunity” (på engelska). Cellular and Molecular Immunology (10). Philadelphia: Elsevier. ISBN 978-0-323-75748-5. OCLC 1253337677. Läst 19 februari 2022 
  2. ^ Parham, Peter (2021). ”4.16 The four subclasses of IgG have different and complementary functions” (på engelska). The Immune System (5). New York: W. W. Norton & Company. sid. 351, 353–358. ISBN 9780393533309. OCLC 1282834282. Läst 19 februari 2022 
  3. ^ Ryman, Josiah T.; Meibohm, Bernd (2017). ”Pharmacokinetics of Monoclonal Antibodies”. CPT: Pharmacometrics & Systems Pharmacology 6 (9): sid. 576–588. doi:10.1002/psp4.12224. ISSN 2163-8306. PMID 28653357. PMC: 5613179. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5613179/. Läst 19 februari 2022. 
  4. ^ Punt, Jenni; Stranford, Sharon A.; Jones, Patricia P.; Owens, Judith A. (2019). ”12. Effector Responses: Antibody- and Cell-Mediated Immunity” (på engelska). Kuby Immunology (8). New York: W.H. Freeman. sid. 857. ISBN 978-1-319-26722-3. OCLC 820117219. Läst 19 februari 2022