Fermats lilla sats

Pierre de Fermat formulerade satsen. Gottfried Wilhelm von Leibniz bevisade satsen.

Fermats lilla sats säger att om p är ett primtal gäller för varje heltal a att

a p ≡ a   ( mod ⁡   p ) {\displaystyle a^{p}\equiv a\ (\operatorname {mod} \ p)}

Detta betyder att om man tar ett tal a, multiplicerar det med sig självt p gånger och subtraherar a är resultatet delbart med p (se modulär aritmetik). Satsen kallas för Fermats lilla sats för att skilja den från Fermats stora sats. Pierre de Fermat upptäckte satsen runt 1636. Den nämndes i ett av hans brev, daterat 18 oktober 1640, i följande ekvivalenta form: p delar a p -1 - 1 närhelst p är ett primtal och a och p är relativt prima. Fallet för a = 2 var känt av de forntida kineserna.

Bevis

Fermat förklarade sin sats utan bevis. Den första som gav ett bevis var Gottfried Wilhelm Leibniz i ett manuskript utan datum, i vilket han också skrev att han kände till ett bevis före 1683.

Induktionsbevis

Fermats lilla sats kan bevisas med matematisk induktion.

Om a = 1 {\displaystyle a=1} , så 1 p ≡ 1   ( mod ⁡   p ) {\displaystyle 1^{p}\equiv 1\ (\operatorname {mod} \ p)} och satsen gäller. Antag att satsen gäller för alla a ≤ n {\displaystyle a\leq n} . Då har vi att n p ≡ n   ( mod ⁡   p ) {\displaystyle n^{p}\equiv n\ (\operatorname {mod} \ p)} . Om nu a = n + 1 {\displaystyle a=n+1} , så är

a p = ( n + 1 ) p {\displaystyle a^{p}=(n+1)^{p}} ≡ n p + ( p 1 ) n p − 1 ⋅ 1 + ( p 2 ) n p − 2 ⋅ 1 2 + . . . + ( p p − 1 ) n 1 ⋅ 1 p − 1 + 1 p ( mod p ) {\displaystyle \equiv n^{p}+{p \choose 1}n^{p-1}\cdot 1+{p \choose 2}n^{p-2}\cdot 1^{2}+...+{p \choose p-1}n^{1}\cdot 1^{p-1}+1^{p}{\pmod {p}}} ≡ n p + ∑ k = 1 p − 1 p ! k ! ( p − k ) ! ⋅ n p − k + 1 ≡ n p + p ∑ k = 1 p − 1 p ! k ! ( p − k ) ! ⋅ p ⋅ n p − k + 1 ( mod p ) {\displaystyle \equiv n^{p}+\sum _{k=1}^{p-1}{p! \over k!(p-k)!}\cdot n^{p-k}+1\equiv n^{p}+p\sum _{k=1}^{p-1}{p! \over k!(p-k)!\cdot p}\cdot n^{p-k}+1{\pmod {p}}} Nu till koefficienten p ! k ! ( p − k ) ! ⋅ p {\displaystyle {p! \over k!(p-k)!\cdot p}} . Om p är ett primtal är inga av faktorerna i k! eller (p - k)! delare till p. Eftersom p ! k ! ( p − k ) ! {\displaystyle {p! \over k!(p-k)!}} är ett heltal måste då p ! k ! ( p − k ) ! ⋅ p {\displaystyle {p! \over k!(p-k)!\cdot p}} vara ett heltal.

≡ n p + 1 ( mod p ) {\displaystyle \equiv n^{p}+1{\pmod {p}}} , om p är ett primtal

≡ n + 1 ( mod p ) {\displaystyle \equiv n+1{\pmod {p}}}

det vill säga a p ≡ a   ( mod ⁡   p ) {\displaystyle a^{p}\equiv a\ (\operatorname {mod} \ p)} , och satsen gäller.

Gruppteoretiskt bevis

Fermats lilla sats kan även bevisas med hjälp av gruppteori:

Låt p vara ett primtal och G vara gruppen bestående av elementen 1, 2, ..., p - 1 under operationen multiplikation modulo p. Gruppen har då ordningen p - 1. Ta nu ett element a i G (dvs, a ligger mellan 1 och p - 1) och låt k vara a:s ordning (dvs det minsta k så att a k {\displaystyle a^{k}} är 1).

Enligt Lagranges sats är k en delare i G:s ordning, p - 1, dvs p - 1 = kn, för något heltal n. Man får att:

a p − 1 ≡ a k n ≡ ( a k ) n ≡ 1 n ≡ 1 ( mod p ) . {\displaystyle a^{p-1}\equiv a^{kn}\equiv \left(a^{k}\right)^{n}\equiv 1^{n}\equiv 1{\pmod {p}}.}

Om båda sidor multipliceras med a fås:

a p ≡ a ( mod p ) . {\displaystyle a^{p}\equiv a{\pmod {p}}.}

Generaliseringar

Fermats lilla sats kan generaliseras till Eulers sats, vilken kan ytterligare generaliseras till Carmichaels sats.

Pseudoprimtal

Om a och p är relativt prima tal sådana att a p -1 - 1 är delbart med p, då behöver inte p vara ett primtal. Om det inte är ett primtal kallas p ett pseudoprimtal till basen a. Ett tal p som är ett pseudoprimtal till basen a för varje a relativt primt med p kallas ett Carmichaeltal.

Se även

Externa länkar