Esko Aho
Den här artikeln tar upp Esko Aho, ett ämne av stor relevans och intresse idag. Esko Aho är ett ämne som har skapat debatt och diskussion inom olika områden och väckt intresset hos experter, akademiker och människor i allmänhet. Genom historien har Esko Aho spelat en avgörande roll i samhället och dess betydelse fortsätter i den samtida världen. I denna mening är det viktigt att fördjupa kunskapen och förståelsen för Esko Aho, analysera dess implikationer, utmaningar och möjligheter. Genom den här artikeln försöker vi erbjuda en komplett och avslöjande vision av Esko Aho, vilket berikar debatten och förståelsen för detta mycket relevanta ämne.
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Esko Aho | |
 Esko Aho 2010.
| |
| Tid i befattningen 26 april 1991–12 april 1995 | |
| Företrädare | Harri Holkeri |
|---|---|
| Efterträdare | Paavo Lipponen |
| Tid i befattningen 1990–2002 | |
| Företrädare | Paavo Väyrynen |
| Efterträdare | Anneli Jäätteenmäki |
| Mandatperiod 1983–1999 | |
| Valkrets | Vasa |
| Mandatperiod 1999–2003 | |
| Valkrets | Helsingfors |
| Född | Esko Tapani Aho 20 maj 1954 Vetil |
| Politiskt parti | Centern i Finland |
| Alma mater | Helsingfors universitet |
| Ministär | Regeringen Aho |
| Maka | Kirsti Söderkultalahti |
Esko Aho, född 20 maj 1954 i Vetil, är en finländsk centerpartistisk politiker och företagsledare, som var riksdagsledamot 1983–2003 och Finlands statsminister 1991–1995.
Aho var ordförande i Centerns ungdomsförbund 1976 till 1980. Samma år blev han politices magister. Han valdes in i Finlands riksdag 1983. Aho valdes till Centerns partiledare 1990 och ledde partiet i segervalet 1991. Han kunde därmed bilda en borgerlig koalitionsregering och utsågs till statsminister endast 36 år gammal. Regeringen Aho fick dock kämpa med den svåra ekonomiska kris som drabbade Finland. Aho bidrog till att Finland gick in i Europeiska unionen.[1]
Riksdagsvalet 1995 medförde att Regeringen Aho fick avgå. Aho fortsatte som partiledare för Centern till 2002. Han kandiderade i presidentvalet 2000, men förlorade knappt i den andra omgången mot Tarja Halonen. Aho lämnade riksdagen 2003. Från 2004 till 2008 var han överombudsman för Sitra, jubileumsfonden för Finlands självständighet.[1]
Aho blev 1 november 2008 vice VD för Nokia och ledamot av dess styrelse. Han är sedan 2006 utländsk ledamot av svenska Ingenjörsvetenskapsakademien.
Utmärkelser
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1992[2]
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden, 14 september 1993[3]
Militärens förtjänstmedalj, 4 juni 1994[4]
Terra Mariana-korsets orden, första klass, 3 februari 2003[5]
Frihetskorsets 1. klass med kraschan, 4 juni 2003[6]
Krigsinvalidernas förtjänstkors[7]
Reservistförbundet – Reservunderofficers-förbundets förtjänstkors[7]
Gränsbevakningsväsendets förtjänstkors[7]
Källor
- ^ Uppslagsverket Finland, "Aho, Esko" , läst 2012-01-30
- ^ läs online, ritarikunnat.fi , läst: 31 augusti 2023.
- ^ Quirinale-ID: 11137.
- ^ läs online, www.hs.fi , läst: 31 augusti 2023.
- ^ läs online, president.ee , läst: 31 augusti 2023.
- ^ läs online, vapaudenristinritarikunta.fi , läst: 31 augusti 2023.
- ^ Suomen valtiokalenteri, 2023, s. 162.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Esko Aho.- ”Aho, Esko”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4191-1416928956797
.svg){kind=small}
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|