I dagens värld är Presidentvalet i Finland 1973 ett ämne som har blivit allt mer relevant och intressant. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Presidentvalet i Finland 1973 blivit en mötesplats för samhället och dess olika manifestationer. Genom historien har Presidentvalet i Finland 1973 varit föremål för debatt, studier och kontroverser och genererat ett brett spektrum av åsikter och synpunkter. Vare sig ur ett kulturellt, socialt, politiskt eller ekonomiskt perspektiv har Presidentvalet i Finland 1973 satt en betydande prägel på mänskligheten och väckt både passioner och kritik. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och dimensionerna av Presidentvalet i Finland 1973, dess inverkan idag och dess relevans i vardagen.
Presidentvalet i Finland 1973
|
|
|
|
|
Presidentvalet 1973 i Finland var inget val i traditionell mening. Finlands riksdag stiftade med röstsiffrorna 170-28 (och 1 blank röst) 1973 en undantagslag genom vilken president Urho Kekkonens ämbetsperiod förlängdes med fyra år. Perioden skulle ha varit till ända den 1 mars 1974, men kom således att sträckas ut till den 1 mars 1978.
Centerpartisten Kekkonen hade vid den här tiden inte bara sitt eget partis fulla stöd, utan hade i det förra presidentvalet 1968 även varit socialdemokraternas, folkdemokraternas och Liberala folkpartiets kandidat. På 1970-talet valde även Samlingspartiet och Svenska folkpartiet att uttala sitt stöd för honom och det fanns därmed inget betydande parti som motsatte sig hans omval.
Kritiken mot förfarandet var hård, men hördes endast från en begränsad krets av opinionsbildare. Georg C. Ehrnrooth, riksdagsman för Svenska folkpartiet, lämnade sitt parti och bildade Konstitutionella folkpartiet för att samla dem som ville hålla sig till regeringsformens normala regler, men partiet fick inget större genomslag och 1978 var man tillbaka till förfarandet med ett konstitutionsenligt presidentval, även om stödet för Kekkonens återval även då var överväldigande.
Se även
