Damaralärka

Damaralärka är ett ämne som har genererat mycket debatt de senaste åren. I takt med att samhället utvecklas blir denna fråga allt mer relevant och polariserande, vilket genererar motstridiga åsikter inom olika sektorer. Den här artikeln försöker analysera Damaralärka på djupet, utforska dess olika aspekter och tillhandahålla objektiv och uppdaterad information om ämnet. Genom ett heltäckande tillvägagångssätt är det tänkt att ge läsaren en komplett och balanserad bild av Damaralärka, och på så sätt möjliggöra en bredare och berikande förståelse av den aktuella frågan.

Damaralärka
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteSpizocorys
ArtDamaralärka
S. starki
Vetenskapligt namn
§ Spizocorys starki
AuktorShelley, 1902
Synonymer
  • Eremalauda starki
  • Starklärka

Damaralärka (Spizocorys starki) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.

Utseende och läte

Damaralärkan är en medelstor till liten, kompakt lärka med en kraftig, ljus näbb som verkar svullen och en tofs på huvudet som ofta är rest. Fjäderdräkten är relativt ljust, ovantill sandbrun med otydliga mörka streck och undertill vitaktig med mycket svag streckning på bröstet. Ansiktet är ostreckat med tydligt ögonbrynsstreck. Sången som utförs i sångflykt innehåller drillar, visslingar och tjirpande ljud.

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer från sydvästligaste Angola till Namibia, sydvästra Botswana och nordvästra Sydafrika. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Genetiska studier från 2023 visar att damaralärkan är systerart till artparet rosanäbbad lärka och svartmaskad lärka.

Levnadssätt

Damaralärkan hittas i torra gräsmarker på slätter. Den föredrar områden med grus snarare än sand. Fågeln har ett nomadiskt leverne och kan uppträda i små till mycket stora flockar efter regn, ibland tillsammans med finklärkor och fältsparvar. Den ses ofta sitta i skuggan under dagens hetta, med tofsen rest, näbben öppen, ögonen halvöppna och vingarna sänkta för att underlätta avkylning.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Arthur Cowell Stark (1846-1899), brittisk naturforskare och samlare av specimen som dödades under belägringen av Ladysmith under Andra boerkriget.

Referenser

  1. ^ Birdlife International 2016 Spizocorys starki Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Ryan, P. (2020). Stark's Lark (Spizocorys starki), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.stalar2.01
  5. ^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
  6. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar