I dagens värld har Bosarps landskommun fått obestridlig relevans. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess inflytande på populärkulturen eller dess betydelse i akademin, har Bosarps landskommun blivit ett ämne av intresse för ett brett spektrum av människor. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Bosarps landskommun satt sin prägel på olika områden av mänsklig kunskap. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Bosarps landskommun, och analysera dess betydelse och implikationer i det moderna samhället. Med ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att undersöka hur Bosarps landskommun har format och fortsätter att forma den värld vi lever i.
Bosarps landskommun var en tidigare kommun i dåvarande Malmöhus län.
Administrativ historik
I Bosarps socken i Frosta härad inrättades denna landskommun då 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft på nyåret 1863. Vid storkommunreformen 1952 lades Stehags landskommun, Trollenäs landskommun och Västra Strö landskommun samman med Bosarp. År 1967 upphörde Bosarp som egen kommun då den gick upp i dåvarande Eslövs stad, sedan 1971 Eslövs kommun.[1]
Kommunkoden var 1218.
Kyrklig tillhörighet
I kyrkligt hänseende tillhörde kommunen Bosarps församling. Den 1 januari 1952 tillkom församlingarna Stehag, Trollenäs och Västra Strö.
Geografi
Bosarps landskommun omfattade den 1 januari 1952 en areal av 102,52 km², varav 99,62 km² land.[2]
Tätorter i kommunen 1960
I Bosarps landskommun fanns tätorten Stehag, som hade 601 invånare den 1 november 1960. Tätortsgraden i kommunen var då 19,7 procent.[3]
Politik
Mandatfördelning i valen 1938-1962
Valår | S | ÖVR | C | FP | M | Grafisk presentation, mandat och valdeltagande | TOT | % | Könsfördelning (M/K) |
1938 | 9 | | 10 | | | | 19 | | |
1942 | 9 | 10 | | | | | 19 | | |
1946 | 9 | 10 | | | | | 19 | | |
1950 | 16 | | 15 | 3 | 1 | | 35 | 84,4 | |
1954 | 16 | | 12 | 4 | 3 | | 35 | 77,6 | |
1958 | 14 | | 14 | 4 | 3 | | 35 | 80,0 | |
1962 | 15 | | 14 | 3 | 3 | | 35 | 82,1 | |
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten. |
Källor