Alveolopalatal konsonant
I dagens värld är Alveolopalatal konsonant ett ämne som väcker stort intresse och debatt bland människor. Oavsett om det beror på dess relevans i samhället, dess inverkan på historien eller dess påverkan på kulturen, är Alveolopalatal konsonant en aspekt som inte kan förbises. Med tiden har Alveolopalatal konsonant utvecklats och fått nya dimensioner, vilket har skapat ett större intresse från akademiker, specialister och allmänheten. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Alveolopalatal konsonant, dess betydelse och dess inverkan på dagens samhälle.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Se även: artikulationssätt · Kategori:Konsonantljud |
|
Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
En alveolopalatal fon uttalas genom att tungryggen trycks mot tandvallen. I praktiken grupperas de icke-frikativa alveolopalatala konsonanterna för det mesta med de dentala, de alveolara och de postalveolara, då dessa grupper mycket sällan står i fonemisk kontrast med varandra.
I svenskan finns två alveolopalatala konsonanter:
- en tonlös frikativa: tonlös (det svenska tje-ljudet i ord som tjock, kött eller kjol).
- en tonande frikativa: (ett hårt ljudande svenskt ji-ljud i ord som jord, gärna, gjuten eller ljus).
