Retroflex konsonant

Utseende flytta till sidofältet dölj

En retroflex (även supradental eller postalveolar) är en konsonant som uttalas genom att tungan dras bakåt och tungspetsen trycks mot gommen. Retroflexa konsonanter finns i svenska, polska, mandarin, javanesiska, vietnamesiska och norska, samt är vanliga i flera indoariska och dravidiska språk.

I svenskan

I rikssvenskan finns fem retroflexa konsonanter:

• två klusiler: tonande , tonlös ,
• en nasal: ,
• en frikativa: tonlös , samt
• en lateral approximant: .

Frikativan fungerar även som sje-ljud, särskilt i slutet på ord, i vissa dialekter.

I rikssvenskan och ett flertal dialekter med tungspets-r (standardfinlandssvenskan och göteborgskan undantagna) övergår fonerna , , , och i sina retroflexa motsvarigheter när de följer en retroflex konsonant eller kort . Exempel:

• ”Svart”
• ”Gardin”
• ”Karl”
• ”barnstol”
• ”Tack för senast”
• ”Ernst”

Notera att detta inte gäller långt :

• ”barrskog”
• ”kurd”

Noter

1. ^ Nationalencyklopedin, på internet, 4 mars 2009, uppslagsord: supradental

Se även

• Artikulationsställe
• Internationella fonetiska alfabetet