I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Zenia Larsson, utforska dess många aspekter och dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. Zenia Larsson är ett ämne som har väckt intresset hos både experter och fans, på grund av dess relevans i dagens samhälle. Utefter dessa linjer kommer vi att undersöka dess ursprung, utveckling, utmaningar och möjligheter, och hur det har format vårt sätt att leva, arbeta och relatera. Oavsett om du är expert på ämnet eller om du precis har börjat upptäcka dess underverk, lovar den här artikeln att ge dig ett informativt och berikande perspektiv på Zenia Larsson. Gör dig redo att ge dig ut på en fascinerande upptäcktsresa!
Zenia Larsson | |
Född | 2 april 1922 Łódź, ![]() |
---|---|
Död | 4 september 2007 (85 år) Stockholm, ![]() |
Yrke | Författare, Skulptör |
Nationalitet | Sverige |
Språk | Svenska |
Verksam | 1960–1985 |
Make/maka | Per-Axel Larsson |
Zenia Szajna Larsson, född Marcinkowski 2 april 1922 i Łódź, Polen, död 4 september 2007 i Stockholm, var en polsk-svensk författare och skulptör.
Zenia Larsson var dotter till frisören Wowsza Marcinkowski och Perla Wolek och från 1950 gift med ingenjör Per-Axel Larsson.
Som polsk judinna blev hon tvångsförflyttad till gettot i Łódź där hon bodde 1940–1944 och hon genomlevde koncentrationslägret Auschwitz 1944–1945. Tack vare Röda Korset kunde hon 1945 evakueras till Stockholm.
Zenia Larsson studerade skulptur vid Konstfackskolan i Stockholm 1947–1952. Under samma period gjorde hon två studieresor till Danmark. Hon medverkade i samlingsutställningar med Sveriges allmänna konstförening vid flera tillfällen och i Liljevalchs konstsalonger samt i olika grupputställningar med andra konstnärer. Bland hennes offentliga arbeten märks skulpturen Vandraren som hon utförde till minneslunden i Falun och Träskulpturen Ensam för Folkskolsdirektionen i Bromma. Hennes konst består huvudsakligen av modellstudier och porträtt i trä, terrakotta, gips och sten.
Erfarenheter från polsk-judiskt getto och koncentrationsläger och svårigheterna att sedan växa in i en ny, trygg miljö bildar underlag för den romantrilogi som kom ut 1960–1962. I boken Åter till Babel (1964) behandlar hon kontaktlösheten, medan Fotfäste (1968) tar upp överlevandets problem.
|