I dagens värld har Röda Korset blivit ett ämne av stor relevans och intresse för otaliga människor. Oavsett om det är dess inverkan på samhället, dess inflytande på kulturen eller dess betydelse i historien, har Röda Korset fångat uppmärksamheten hos både forskare, experter och entusiaster. Dess relevans överskrider gränser och täcker olika områden, vilket gör det till ett ämne för djup analys och debatt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Röda Korset och dess inverkan på den samtida världen, analysera dess historiska relevans, dess nuvarande inflytande och dess möjliga konsekvenser i framtiden.
Röda Korset ![]() | |
![]() Röda korset och Röda halvmånen | |
Bildad | 1863 |
---|---|
Grundare | Henri Dunant Gustave Moynier |
Typ | Icke-statlig organisation |
Syfte/fokus | Förhindra och lindra mänskligt lidande |
Säte | Genève, Schweiz |
Betjänad region | Hela världen |
Röda Korset (även Röda korset) är en internationell humanitär rörelse med 14 miljoner volontärer i hela världen. Den grundades för att skydda mänskligt liv och hälsa, för att garantera respekten för alla människor och för att förhindra och lindra mänskligt lidande.
Rörelsen består av flera olika organisationer som är juridiskt oberoende av varandra men förenas inom rörelsen genom gemensamma grundläggande principer, mål, symboler, stadgar och styrande organisationer. Rörelsens delar är:
Röda Korsets grundprinciper är humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet. Rörelsen är religiöst och politiskt obunden och tar aldrig ställning för eller emot någon av de inblandade parterna i ett krig eller konflikt, utan bara för de enskilda som drabbats.
1859 var den unge schweiziske bankiren Henry Dunant på väg till Napoleon III för att söka stöd för ett jordbruksprojekt i Algeriet. På väg till denne bevittnade Dunant ett för tiden mycket stort slag i Solferino och i efterföljden av slaget var antalet döende och sårade ofantligt. Tillsammans med frivilliga kvinnor i trakten försökte Dunant organisera hjälp för offren. Trots att många hem omvandlades till mindre sjukhus och många frivilliga deltog, var lidandet enormt.
År 1862 skrev Dunant om upplevelserna i Solferino i boken Minnen från Solferino, där han beskriver slaget, sitt och andras arbete med att hjälpa sårade och det stora hjälpbehovet.
” | Nu börjar beklagliga scener. Det finns vatten; det finns livsmedel; och likväl dör de sårade av hunger och törst. Det finns linneskav i överflöd, men inte tillräckligt med händer för att anbringa det på såren! Största delen av läkarna har måst lämna för att bege sig till Carviana, det är brist på sjuksköterskor och i detta kritiska ögonblick fattas det armar. | „ |
– Henri Dunant |
I boken skriver Dunant om hur organisationer skulle kunna utbilda frivilliga för att ta hand om sårade oavsett nationalitet. Dessa tankar låg till grund för bildandet av Röda korset.
Den 9 februari 1863, i Genève, grundar Henry Dunant, tillsammans med advokaten Gustave Moynier, läkarna Louis Appia och Théodor Maunior och general Guillaume-Henri Dufour den kommitté som kom att grunda Röda Korset. De bildade "International Committee for Relief to the Wounded." Kommittén organiserade 26–29 oktober 1863 en internationell konferens i Genève vars syfte var att se vilka åtgärder man kunde vidta för att förbättra den medicinska situationen för skadade på ett slagfält. Flera länder, däribland Sverige, sände delegater till konferensen. Bland de förslag som antogs av konferensdeltagarna fanns:
Nästa konferens genomfördes redan året därpå, 1864, då den första Genèvekonventionen antogs. År 1876 bytte kommittén namn till "International Committee of the Red Cross", (ICRC).
Röda Korset har erhållit totalt tre fredspris (fyra med Henri Dunants 1901) för insatser under första respektive andra världskriget, samt som tack för dess insatser i mänsklighetens tjänst i 100 år. Nobelprisen utdelades åren 1917, 1944 och 1963.
Röda Korsets högsta beslutande organ är Internationella rödakorskonferensen. Konferensen hålls vart fjärde år.
Internationella Rödakorskommittén ICRC har sitt huvudkontor i Genève, Schweiz. ICRC arbetar med att skydda offren i väpnade konflikter. De arbetar också med utveckling och spridning av Genevèkonventionerna och verkar för att dessa följs. ICRC besöker även krigsfångar. ICRC bildades 1863 och är rödakorsrörelsens ursprungsorganisation .
Enligt ICRC:s konstitution måste de särskilt utsedda personer, som utgör själva kommittén, vara schweiziska medborgare. Tanken bakom detta är att ge en garanti för fullständig politisk neutralitet. Ingen skall kunna misstänkas för att på något sätt gynna nationella särintressen eller endera parten, när ICRC agerar i en konflikt.
Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen IFRC samordnar hjälpinsatser och bistånd i fredstid. Det kan gälla i förebyggande syfte eller katastrofhjälp. Federationen grundades 1919 och samordnar de 191 nationella föreningarna.
Det finns 191 nationella Rödakors- eller Rödahalvmåneföreningar i världen. I varje land får det bara finnas en förening.
Det röda korset på vit botten som används som skyddssymbol är schweiziska flaggan inverterad. Detta anses vara en hedersbetygelse inför Henry Dunant som var schweizare.
Symbolen ska egentligen bara användas i krig men varje lands regering kan i fredstid ge tillstånd till sjukvårdande institutioner, som har funktion även i krigstid, att använda symbolen. Det röda korset är inte är en symbol för sjukvård i allmänhet. Vissa akutsjukhus kan dock, i beredskapssyfte, få regeringens tillstånd att märkas med det röda korset. Dessutom ges landets nationella rödakorsförening tillstånd att använda symbolen. Då Röda korset använder symbolen är den normalt mindre och har en text med namnet på den nationella föreningen eller lokala rödakorsavdelningen.
Dessutom använder första hjälpen-grupperna (i Sverige) symbolen som då har texten "Röda Korset" och "Första hjälpen" i en cirkel runt korset.
Missbruk av symbolen leder till böter eller fängelse. Att det är så pass högt straffvärde beror på att respekten för symbolen urholkas och symbolens skyddsfunktion minskar.
De erkända symbolerna enligt Genèvekonventionen 1949 är röda korset, röda halvmånen och röda lejonet och solen. Efter decennier av tvister kring emblemet ville rörelsen skapa ett emblem fri från varje politisk eller konfessionell konnotation, varvid röda kristallen utarbetades. Röda kristallen antogs av Internationella konferensen i Genève 22 juni 2006.
Den röda halvmånen används av många länder där majoriteten av befolkningen är muslimer. Organisationen och grundprinciperna är dock de samma.
Röda lejonet och solen användes enbart i Iran med blandad kristen och muslimsk befolkning. Efter shahdömets fall och Irans övergång till en rent muslimsk stat upphörde användningen av emblemet och namnet, och 1980 övergick den nationella föreningen i Iran att kalla sig Iranska Röda Halvmånen istället. Röda lejonet och solen finns dock kvar bland de officiella emblemen av rödakorsrörelsen, trots att den inte används.
Röda davidstjärnan, används enbart av Israels nationella förening, Magen David Adom. Den är inte godkänd som officiellt emblem. Magen David Adom är den första nationella förening att använda röda kristallen som sitt emblem.
Det finns fler symboler som har använts för att representera organisationen, till exempel den Röda svastikan som infördes på försök i Sri Lanka och Indien 1957 respektive 1977.
|
|
|