I dagens artikel ska vi utforska Yo-Yo Ma på djupet. Från dess ursprung till dess relevans idag, kommer vi att dyka ner i en detaljerad analys av detta ämne/person/datum. Genom olika perspektiv och expertutlåtanden kommer vi att söka belysa alla aspekter kring Yo-Yo Ma. Dessutom kommer vi att undersöka dess inverkan på samhället, dess inflytande på olika områden och dess roll i historien. Med ett kritiskt och uttömmande tillvägagångssätt strävar vi efter att erbjuda våra läsare en komplett och berikande vision av Yo-Yo Ma, så att de kan utöka sin kunskap och förståelse för detta ämne/person/datum som är så relevant i dagens värld.
Yo-Yo Ma | |
![]() Yo-Yo Ma 2008. | |
Födelsenamn | Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou) |
---|---|
Född | 7 oktober 1955 Paris, Frankrike |
Instrument | Cello |
Webbplats | Yo-yo Mas webbplats |
Utmärkelser
Avery Fisher Prize (1978) Echo Klassik för årets instrumentalist (2000) Library of Congress Living Legend[1] Echo Klassik för klassiskt utan gränser (2002) Great Immigrants (2006)[2] Léonie Sonnings musikpris (2006) Dan David-priset (2006) Presidentens frihetsmedalj (2011)[3] Polarpriset (2012) Vilcek Prize (2013) Hedersdoktor vid Université Paris-Sorbonne (2016)[4] Time 100 (2020)[5] Praemium Imperiale (2021)[6][7] Birgit Nilsson-priset (2022) Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Glenn Gould-priset Emmy Award Hedersdoktor vid Chinese University of Hong Kong Kennedy Center Honors Kommendör av Arts et Lettres-orden Danakerorden National Medal of Arts |
Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou), född 7 oktober 1955 i Paris, är en kinesisk-amerikansk cellist.
Yo-Yo Ma, utbildad vid Juilliard School, spelar bland annat i The Silk Road Ensemble. Han har totalt givit ut ett tjugotal musikalbum, solo eller med andra. Inte minst hans tolkningar av Bachs sex cellosviter (BWV 1007-1012 i den officiella verkförteckningen) har väckt såväl respekt som uppskattning. Han tvekar inte att diversifiera sig och att delta i eklektiska samarbeten.[8] Som exempel på hans mångfasetterade inspelningsrepertoar kan nämnas barockverk med tidstypiska instrument; amerikansk bluegrass; traditionella kinesiska melodier, vilket inkluderar soundtracket till filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon; tango av den argentinska kompositören Ástor Piazzolla; ett experimentellt samarbete med röstvirtuosen Bobby McFerrin; samt musik av minimalisten Philip Glass i verk som stycket Naqoyqatsi från 2002.
Yo-Yo Ma spelar på två instrument, en venetiansk Montagnana cello från 1733[9] och en Stradivarius med benämningen "Davidov" från 1712.[10][11][12] Den senare har tillhört bland andra Jacqueline du Pré.
År 2012 tilldelades Yo-Yo Ma Polarpriset[13] och 2022 Birgit Nilsson-priset[14].
|
|