I nästa artikel kommer vi att utforska och analysera Wadköping (museum) på djupet. Det här ämnet har fångat akademiker och experters uppmärksamhet de senaste åren, vilket har skapat en debatt som fortsätter idag. Från dess ursprung till dess relevans i det moderna samhället har Wadköping (museum) varit föremål för studier och forskning som har belyst dess mångfaldiga aspekter och dess implikationer inom olika områden. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att undersöka de olika perspektiv som finns kring detta ämne och dess inverkan på vardagen. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i föga kända aspekter och de senaste nyheterna relaterade till Wadköping (museum), i syfte att ge läsaren en komplett och uppdaterad vision av detta fascinerande ämne.
Wadköping | |
| |
Typ av museum | Kulturhistoriskt museum |
---|---|
Plats | ![]() |
Adress | Margit Palmaers gränd 4 |
Etablerat | 4 juni 1965 |
Uppkallat efter | Hjalmar Bergmans fiktiva stad Wadköping |
Besökare per år | 343 000 (2018) |
Webbplats | |
https://extra.orebro.se/wadkoping |
Wadköping är ett besöksmål och friluftsmuseum i centrala Örebro. Med sina trähus och gårdar skildrar Wadköping Örebros äldre bebyggelse, stadsmiljö och invånare. Här finns museer, utställningar, café och restaurang, träsvarvare, handelsbod och många andra butiker och hantverkstäder. Museet har fått sitt namn av Hjalmar Bergmans fiktiva stad Wadköping. Området ligger i anslutning till Stadsparken och Svartån / Örebro kanal. I Wadköping har man samlat gammal bebyggelse från Örebros centrala delar. De äldsta husen är Kungsstugan från 1400- eller 1500-talet och Borgarhuset ("Cajsa Wargs hus") från 1600-talet. Stadsdelen invigdes 1965 i samband med Örebros 700-årsjubileum. Wadköping är öppet året om.
Redan i början av 1940-talet insåg kulturhistoriskt och kommunalt intresserade i Örebro att det var hög tid att rädda något av den gamla bebyggelsen i staden till eftervärlden. Ett förslag kom från landsantikvarien Bertil Waldén om att på Lars Bohms udde i Stadsparken skapa ett kulturreservat, där redan Kungsstugan och Borgarhuset fanns uppställda. Tanken var redan från början att flera av de flyttade byggnaderna skulle kunna tjäna som bostäder, verkstäder och ateljéer åt konstnärer och författare. Örebrokonstnären Gösta Ottoson, som i teckningar avbildade det gamla Örebro, var också en ivrig tillskyndare av projektet.
Först år 1956 började saken föras vidare. I samband med förnyelsen av gamla Söder i Örebro insåg man att där fanns byggnader som borde ingå i det framtida Wadköping. Därför, i samband med rivningen, märkte man upp byggnadsdelarna, timret lagrades, och noggranna ritningar utarbetades. Planen var att första etappen av Wadköping skulle stå klart i samband med Örebros 700-årsjubileum år 1965.
Planeringen höll, och kung Gustaf VI Adolf invigde kulturreservatet den 4 juni 1965. Ytterligare knappt trettio år senare, 1994, kunde den andra etappen av Wadköping invigas.
Alltsedan Wadköping invigdes har det varit en tradition att sommartid hålla teaterföreställningar i det fria. Det första arrangemanget av det här slaget kallades Wadköpingsspelen. Föreställningarna gavs till en början på Wadköpings torg framför Borgarhuset och Kungsstugan. Senare gavs föreställningarna på den särskilda utomhusscenen – Spelgården. Ansvarig för föreställningarna var under många år amatörteatersällskapet Wadköpings aktörer, men Länsteatern i Örebro har också iscensatt föreställningar i Wadköping. Numer arrangeras inte bara teater utan även allsång, musik- och barnföreställningar.
|