I dagens värld har Bertil Waldén fått en unik relevans som avsevärt påverkar olika aspekter av det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Bertil Waldén varit föremål för diskussion, analys och kontrovers och genererat ett brett spektrum av åsikter och visioner kring dess betydelse och inflytande. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Bertil Waldén och dess inverkan på samhälle, kultur och ekonomi, vilket ger en detaljerad analys av dess betydelse och roll i dagens värld.
Bertil Waldén | |
![]() Foto ur Porträttgalleri från Närke (1939). | |
Född | 2 juni 1901 Misterhult, Sverige |
---|---|
Död | 1 juli 1963 (62 år) Örebro, Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Konsthistoriker |
Maka | Margit Palmær |
Barn | Katja Waldén (f. 1926) Louise Waldén (f. 1940) |
Redigera Wikidata |
Tor Henrik Bertil Waldén, född 2 juni 1901 i Misterhults församling, död 1 juli 1963 i Örebro Olaus Petri församling, var en svensk konsthistoriker och museiman, gift med Margit Palmær Waldén och far till Louise Waldén.
Waldén avlade filosofie licentiatexamen 1928 och tog doktorsgraden 1942 med avhandlingen Nicolaes Millich och hans krets: studier i den karolinska barockens bildhuggarkonst. 1928 tillförordnades han som chef för Örebro läns museum och utnämndes till länsantikvarie 1934 i Örebro län. Han motarbetades och förtalades av bokförläggaren och tidningsutgivaren Johan Lindström Saxon, som såg Waldén som en uppblåst byråkrat.
I och med J L Saxons död 1935 slutade kampanjen mot Waldén, som alltmer framstod som en ovärderlig tillgång för länet. Waldén initierade en rad historiska och arkeologiska undersökningar i regionen. Ett av Waldéns första projekt var att restaurera och iordningställa den gamla bergsmansgården Siggebohyttan till att bli ett hembygdsmuseum. I Örebro, på 1940-talet, tog Waldén initiativ till att rädda rädda ett antal kulturhistoriskt värdefulla träbyggnader, belägna framför allt i Örebros gamla stadsdel Söder. Han föreslog att man på Lars Bohms udde i Stadsparken borde skapa ett kulturreservat. Där fanns redan Kungsstugan och Borgarhuset uppställda. Idén kom till utförande, men Waldén fick aldrig se Wadköping, som reservatet kallades. Det invigdes år 1965, två år efter hans död.
En annan hjärtesak var byggandet av länsmuseet i Örebro. Under de många turerna för att samla ihop det nödvändiga kapitalet och tillstånd att förlägga byggnaden i utkanten av slottsparken råkade han bli ovän med såväl arkitekten som en stor donator. Han hade hamnat i en så svår situation att han tog sitt liv strax före invigningen av livsverket. Makarna Waldén är begravda på Solna kyrkogård.
Fullständig förteckning (515 nr) utgavs av Örebro läns hembygdsförbund genom Algot Holmström: Bertil Waldéns tryckta skrifter förtecknade (1973).
|