Västra Nylands bataljon

I dagens värld har Västra Nylands bataljon blivit ett allt mer relevant ämne av allmänt intresse. Med teknikens framsteg och förändringar i samhället har Västra Nylands bataljon inte bara fångat uppmärksamheten hos specialister på området, utan även hos allmänheten. Det är därför det är avgörande att fördjupa sig i de mest relevanta aspekterna av Västra Nylands bataljon, så att dess inverkan kan förstås i olika områden och sammanhang. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i analysen av Västra Nylands bataljon, utforska dess olika dimensioner och dess implikationer idag. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling ska vi ta en titt på hur Västra Nylands bataljon har format hur vi förstår världen omkring oss.

Fångar förs bort vid avrättningarna vid Västra Nylands bataljons högkvarter i Västankvarn, maj 1918

Västra Nylands bataljon (finska: Länsi-Uudenmaan pataljoona) var en skyddskår med frivilliga på den vita sidan, som sattes upp vid slutet av Finska inbördeskriget under andra hälften av april 1918 i Nyland. Det hade sitt högkvarter på Västankvarns gård i Ingå.[1]

Västra Nylands bataljon bildades den 20 april 1918 under filosofen Väinö Fritiof Johanson[2] efter det att den tyska Östersjödivisionen slagit ned motståndet i Nyland och den 12–13 april intagit Helsingfors. Från den 20 april till slutet av maj genomförde truppstyrkan straffexpeditioner i Nyland och Egentliga Finland och rensade områden från de röda. Bataljonen bestod huvudsakligen av finlandssvenska medlemmar av Svidja skyddskår i Sjundeå och Sigurds skyddskår i Kyrkslätt som tillfångatagits efter några dagars strider i februari 1918 vid Sigurds Gård i Kyrkslätt, där de belägrat sig. De var därefter krigsfångar på Svenska lyceum i Helsingfors och som befriats efter erövringen av Helsingfors.

Västra Nylands bataljon utförde arkebuseringarna i Västankvarn.[3]. Dessa genomfördes efter summarisk krigsrätt med den då 26-årige poeten Erik Grotenfelt som ensam krigsdomare mellan 2 maj och 26 maj 1918.[2] Grotenfelt tog senare sitt eget liv i april 1919.

Förbandet leddes av löjtnanten Edvard Ward[4] och kompanichefer var Ivar Ståhle och Ivar Hast. De handlingar, som Västra Nylands bataljon gjorde sig skyldig till ingår i den vita terrorn i Finland och utgör i dagens språkbruk krigsförbrytelser. Så avrättades till exempel många kvinnor, bland andra sex kvinnor, av sammanlagt omkring 65 offer i Västankvarn.[2]

Västra Nylands bataljon upplöstes den 6 juni 1918,[2] då den ansågs ha löst sina uppgifter.

Se även

Externa länkar

Källor

Noter