Egentliga Finland (historiskt landskap)

Idag är Egentliga Finland (historiskt landskap) ett av de mest relevanta och diskuterade ämnena inom olika områden. Dess inverkan återspeglas i samhället, ekonomin, politiken och kulturen. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Egentliga Finland (historiskt landskap) fått större betydelse och har genererat oändliga debatter och forskning. Ur olika perspektiv försöker vi förstå och analysera dess inflytande i dagens värld. Med tanke på detta scenario är det viktigt att utforska de flera dimensioner som Egentliga Finland (historiskt landskap) omfattar, såväl som dess implikationer på global och lokal nivå. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i det fascinerande universum Egentliga Finland (historiskt landskap), för att förstå dess komplexitet och dess relevans idag.

Denna artikel handlar om det historiska landskapet Egentliga Finland. För dagens landskap efter reformen på 1990-talet, se Egentliga Finland.
Landskapets vapen
Finlands historiska landskap i olika blåa nyanser. Egentliga Finland är det lilla området i sydväst i mörkblått, strax öster om Åland.
Dagens landskapsförbund markeras med gula gränser.

Omfattning

Det nuvarande landskapet Egentliga Finland och det historiska landskapet med samma namn omfattar ungefär samma område. Av det nuvarande landskapets kommuner hör Somero till Tavastland och Loimaa till det historiska landskapet Satakunda.

Den äldsta gränsen mellan Tavastland och egentliga Finland som historiska landskap löper genom det nuvarande området av Somero och längs södra gränsen av den nuvarande staden Loimaa (tidigare kommunen Mellilä). Vid denna gräns i Somero finns det namn som "Hämeenoja", "Hämeenvaha" och "Suomuhta" (ursprungligen Suomenhuhta).

Vapen

Egentliga Finlands landskapsvapen togs i bruk 1557, efter att Gustav Vasas son Johan 1556 hade förlänats det dåtida Finland (omfattande det nuvarande Egentliga Finland och Satakunda) som ett hertigdöme.

Källor

  1. ^ Gustafson, Bengt Y. (1970). Atlas till historien. Läromedelsförlaget. sid. 20