Upplands ståndsdragonregemente
I dagens artikel ska vi prata om Upplands ståndsdragonregemente, ett ämne som utan tvekan fångat mångas uppmärksamhet och intresse på senare tid. Oavsett om det beror på dess relevans i dagens samhälle, dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet eller helt enkelt på grund av dess intriger och mystik, har Upplands ståndsdragonregemente blivit en mötesplats för debatt, reflektion och forskning. Genom den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och dimensionerna av Upplands ståndsdragonregemente ytterligare, i syfte att ge våra läsare en mer komplett och bredare vision av detta fascinerande ämne.
| Upplands ståndsdragonregemente | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Upplands ståndsdragonregemente |
| Datum | 1700–1709, 1711–1721 |
| Försvarsgren | Svenska armén |
| Typ | Dragoner |
| Efterföljare | Livdragonregementet |
| Storlek | Regemente |
| Befälhavare | |
| Regementschef 1700–1701 | Erik Gustaf Stenbock |
| Regementschef 1702–1709 | Anders Wennerstedt |
| Regementschef 1712–1721 | Hans von Fersen [a] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges flagga |  Sverige |
| Livfana för Upplands ståndsdragoner. |  |
Upplands ståndsdragonregemente var ett männingsregemente[1] och dragonförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1700–1721.[2][3][4][5]
Historia
Upplands ståndsdragonregemente bildades 1700 som Upplands ståndsdragoner. Vid bildande bestod förbandet av cirka 600-700 man fördelade på sex kompanier, vilka utökades 1701 till åtta kompanier. År 1701 överfördes regementet till Reval (nu Tallinn) och deltog i slaget vid Errastfer, år 1704 i slaget vid Jakobstadt, år 1705 i slaget vid Gemauerthof, år 1708 i slaget vid Lesna och slutligen 1709 i slaget vid Poltava, där det föll i rysk fångenskap genom Adam Ludwig Lewenhaupts kapitulation vid Perevolotjna. Åren 1711–1712 återuppsattes förbandet och 1716 antogs namnet Upplands ståndsdragonregemente, vilket kom att omfatta en styrka på drygt 1.000 man. År 1719 förstärktes regementet med soldater från det samma år upplösta Upplands tremänningsregemente till häst. År 1721 upplöstes Upplands ståndsdragonregemente: Livdragonregementet fick 80 man medan Tavastehus läns infanteriregemente och Nylands infanteriregemente erhöll drygt 300 man var.[3]
Förbandschefer
- 1700–1701: Erik Gustaf Stenbock
- 1702–1709: Anders Wennerstedt
- 1712–1721: Hans von Fersen
- 1719–1721: Mauritz Posse (tf)
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Referenser
Anmärkningar
- ^ von Fersen blev sista chefen för regementet.
Noter
- ^ 1 (Svenska arméns regementen 1700-1718) (runeberg.org) sid. 25.
- ^ Kjellander (2003), s. 321
- ^ ”Upplands ståndsdragoner”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_tillfalliga_kavalleriet.htm. Läst 17 maj 2020.
- ^ Ridderstad (1903), s. 441
- ^ Leijonhufvud (1915), s. 71-85
Tryckta källor
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- Larsson, Anders (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700- 1721. Östersund: Jengel Förlag. ISBN 978-91-88573-43-8
- Leijonhufvud, Erik (1915). Namnlistor över officerskårerna vid svenska s.k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner under stora nordiska kriget. Stockholm: P.A. Norstedt & söner. Libris 514224
- Ridderstad, Wilhelm (1903). "Gula gardet" 1526-1903 : bidrag till Kongl. Svea lifgardes personalhistoria. Stockholm: Centraltryckeriet. Libris 9785
Vidare läsning
- Karl K:son Leijonhufvud, Prästerskapet i Strängnäs stift och dragonuppsättningen 1712-1714. Karolinska förbundets årsbok 1922 (tryckt 1923), s 218-233. – I Svensk regementshistorisk bibliografi (Gurli Taube, 1949, nr 528) felaktigt redovisad under Livregementets dragoner.
- Christina Backman, Svensk militärexport 1721. Släkthistoriskt forum 2000 nr 2, s 1-3.
