Träffningen vid Peltokorpi

Träffningen vid Peltokorpi är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Dess betydelse och relevans har blivit uppenbar med tiden och blivit en referenspunkt för diskussioner, forskning och debatter. Den här artikeln försöker belysa olika aspekter relaterade till Träffningen vid Peltokorpi, i syfte att ge läsarna en bredare och mer komplett vision om detta ämne. Vi kommer att analysera dess inverkan på samhället, dess utveckling genom åren och dess inflytande inom olika områden. Dessutom kommer vi att utforska olika perspektiv och åsikter för att erbjuda en holistisk syn på Träffningen vid Peltokorpi och främja en djupare förståelse för dess betydelse i dagens värld.

Träffningen vid Peltokorpi
Del av Finska kriget
Ägde rum 13 maj, 1808
Plats Peltokorpi, Finland
Resultat Svensk seger
Stridande
Sverige Tsarryssland
Befälhavare och ledare
Arvid Adolf Spåre Okänd
Styrka
30 man 125 man
60 infanteri
65 kavalleri
Förluster
0 man 7 tillfångatagna
Flera dödade och sårade
4 kavallerihästar

Träffningen vid Peltokorpi var en mindre träffning under finska kriget 1808–1809. Träffningen stod mellan svenska och ryska styrkor den 13 maj 1808 vid Peltokorpi.

Bakgrund

Under mitten av våren 1808 minskade aktiviteten i nordvästra Finland mellan de svenska och ryska styrkorna, och endast mindre krigsföretag förekom. Ett av dessa krigsföretag var en svensk rekognosering över Kelviå å med avsikten att undersöka därvarande fientliga ställningar. Expeditionen, under befäl av Arvid Adolf Spåre, avgick från Himango och kunde obemärkt korsa Kelviå å.[1][2]

Träffningen

Vid orten Peltokorpi fann Spåre en rysk styrka om 125 man. Dessa var delade i tre avdelningar; en 90 man stark huvudavdelning, en 30 man stark bevakningsavdelning samt 4 husarer och en underofficer utsända för att spana. Spåre anföll först husarerna och tillgångatog underofficeren. Därefter förde han sin styrka runt den ryska bevakningsavdelningen och anföll huvudavdelningen, vilken retirerade efter en kort strid med flera döda och sårade. Till sist återvände han till bevakningsavdelningen, besegrade den och tog sex man till fånga. Avdelningen återvände två dagar senare till Himango utan förlust. För sina aktioner vid Peltokorpi befordrades Spåre till officer.[1][2]

Referenser

Noter

  1. ^ Generalstaben krigshistoriska avdelning (1902). Sveriges krig åren 1808 och 1809, Volym 3. sid. 115–116. Läst 13 november 2022 
  2. ^ Montgomery, Gustaf Adolf (1842). Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland: åren 1808 och 1809. sid. 154–155. Läst 13 november 2022 

Källor

  • Generalstabens krigshistoriska avdelning (1902). Sveriges krig åren 1808 och 1809, Volym 3
  • Montgomery, Gustaf Adolf (1842). Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland: åren 1808 och 1809