Striden vid Hatanpää

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Striden vid Hatanpää, som för närvarande har genererat stort intresse. Sedan starten har Striden vid Hatanpää varit föremål för analys och debatt inom olika områden och genererat motstridiga åsikter och olika ståndpunkter. Med tanke på relevansen och komplexiteten av Striden vid Hatanpää är det viktigt att fördjupa sin studie för att förstå dess inverkan och implikationer i dagens samhälle. I denna mening kommer en uttömmande analys av Striden vid Hatanpää att utföras, som tar upp dess mest relevanta aspekter och erbjuder en heltäckande vision som gör det möjligt för läsaren att fördjupa sig i dess innebörd och omfattning. Dessutom kommer olika perspektiv och tillvägagångssätt att övervägas som bidrar till att berika förståelsen av Striden vid Hatanpää och därmed ge en global och mångfacetterad vision av detta breda och betydelsefulla ämne.

Striden vid Hatanpää
Del av Finska kriget

Stackelbergs tillfångatagande, teckning av Nils Kreuger.
Ägde rum 11 mars 1808
Plats Hatanpää, Tammerfors, Finland
Resultat Inget taktiskt avgörande
Svensk strategisk framgång
Stridande
Sverige Tsarryssland
Befälhavare och ledare
Carl Johan Adlercreutz Ivan Feodorovitj Jankovitj
Styrka
589 man[1] 248 man[2]
Förluster
8 man[3]
2 döda
4 sårade
2 tillfångatagna

Striden vid Hatanpää, vad en strid under finska kriget 1808–1809. Striden stod mellan svenska och ryska styrkor den 11 mars 1808 vid Hatanpää, söder om Tammerfors.

Striden

Under svenskarnas utrymmande av Tammerfors 11 mars 1808 anlände ryska styrkor i form av ett avantgarde kavalleri området vid 5-tiden om morgonen. Dessa, under befäl av Ivan Feodorovitj Jankovitj, anföll först en svensk infanteribataljon vid sjön väster om staden, men efter en kort strid kunde denna fortsätta sin reträtt.[2]

Vid 7-tiden ryckte de ryska styrkorna vidare mot Tammerfors för att erövra dess förråd. Då kosackpatruller anlände var svenska manskapen inte redo att strida. Stabsadjutanten löjtnant Fredrik Ulrik Stackelberg tog då befäl över stabens 12 dragon-ordonnanser, tvingade tillbaka kosackerna och red efter dem till Hatanpää säteri. Här blev hans manskap dock övermannat. Stackelberg försvarade sig en tid vid herrgården fram tills att hans sabelklinga bröts, efter vilket han blev tillfångatagen.[2][4]

Under tiden hade Carl Johan Adlercreutz, befälhavare i Tammerfors, samlat en skvadron samt en bataljon ur Björneborgs läns infanteriregemente. Med dessa marscherade han ner mot Hatanpää, ställde infanteriet på stranden och anföll sedan fienden med kavalleriet. Adlercreutz föll efter flertalet anfall tillbaka mot sitt infanteri, och då Jankovitj själv saknade infanteri kunde han inte avancera mot dessa. Efter tre timmars strid, då trossen förts bort, vek Adlercreutz undan och slutförde reträtten.[2][4]

Referenser

Tryckta källor

  • Generalstabens krigshistoriska avdelning (1902). Sveriges krig åren 1808 och 1809, Volym 2
  • Schulman, Hugo (1909). Striden om Finland (1808-1809).

Noter

  1. ^ Generalstabens krigshistoriska avdelning (3 april 2025). Sveriges krig åren 1808 och 1809, Volym 2. sid. Bil. 25. 
  2. ^ Generalstabens krigshistoriska avdelning (3 april 2025). Sveriges krig åren 1808 och 1809, Volym 2. sid. 135 
  3. ^ Generalstabens krigshistoriska avdelning (3 april 2025). Sveriges krig åren 1808 och 1809, Volym 2. sid. Bil. 34. 
  4. ^ Schulman, Hugo (3 april). Striden om Finland (1808-1809).. sid. 53