I dagens värld är Tosse Bark en fråga som fortsätter att få relevans i samhället. Tosse Bark har länge fångat intresset hos människor i alla åldrar och kulturell bakgrund. Oavsett om det är för sina imponerande tekniska framsteg, sina kontroversiella politiska beslut eller sina innovativa konstnärliga förslag, slutar Tosse Bark aldrig att överraska och skapa debatt. Tosse Bark har genom åren varit ett återkommande ämne i media och väckt intresse hos forskare och akademiker från olika discipliner. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Tosse Bark, analysera dess inflytande idag och de möjliga återverkningar det kan få i framtiden.
Tosse Bark | |
Född | Tore Gunnar Bark 30 januari 1923[1][2][3] Fors församling[1], Sverige |
---|---|
Död | 6 september 1995 (72 år) Skärholmen |
Begravd | Katarina kyrkogård[4][3] |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Skådespelare, sångare, kompositör |
Maka | Maud Nygren[2] |
Redigera Wikidata |
Tore (Tosse) Gunnar Bark, född 30 januari 1923 i Eskilstuna, död 6 september 1995 i Skärholmens församling i Stockholm, var en svensk kompositör, musiker, sångare och skådespelare.[5][6][7]
Bark växte upp på Söder i Stockholm. Han upptäcktes av Lill-Arne Söderberg och fick anställning som gitarrist i södergruppen Vårat gäng som skulle ut på turné. Han spelade med Vårat gäng fram till 1945 då han gjorde värnplikten. År 1954–1964 var han medlem i sånggruppen Flickery Flies. År 1959 skrev han kontrakt med skivbolaget Electra och inledde en solokarriär som sångare. Han gav ut ett tiotal singlar och EP-skivor, bland annat singeln "Långt bort i Minnesota" (original: The Battle of New Orleans) med Mats Olssons orkester.
År 1970 trappade Bark ner på artistkarriären och började arbeta på Sveriges Radios underhållningsavdelning. Han återkom till scenen när Vårat gäng gjorde comeback på Södran 1983. En vecka efter sitt sista uppträdande i Stockholm tillsammans med Martin Ljung avled Bark av en hjärtinfarkt på Gripsholms golfbana i september 1995.
Tosse Bark är begravd på Katarina kyrkogård i Stockholm.[8]
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1954 | Medverkande | Knäppupp II - Denna sida upp, revy Povel Ramel och Yngve Gamlin |
Per-Martin Hamberg | Idéonteatern |
1956 | Medverkande | Knäppupp III - Tillstymmelser, revy Povel Ramel |
Per-Martin Hamberg | Idéonteatern |
1957 | Medverkande | Kråkslottet, revy Karl Gerhard |
Hasse Ekman | Idéonteatern |
1958 | Greg Johnston Claes Casper Curant d.y. på Slanthamra Vanliga Valle Gränsvakten |
Funny Boy, revy Hasse Ekman och Povel Ramel |
Hasse Ekman | Idéonteatern |
1961 | Medverkande | I hatt och strumpa, revy Hans Alfredson, Tage Danielsson, Owe Thörnqvist, Povel Ramel |
Mille Schmidt | Idéonteatern[9] |
1962 | Medverkande | Dax igen Povel Ramel |
Herman Ahlsell | Idéonteatern Turné |
1971 | Upp i smöret Terence Frisby |
Isa Quensel | Intiman[10] |
|