Tonande labiovelar approximant
Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Tonande labiovelar approximant, som har fått relevans på senare tid på grund av dess inverkan på olika områden. Sedan dess uppkomst har Tonande labiovelar approximant väckt intresse hos forskare, experter och allmänheten och skapat debatter och reflektioner kring dess implikationer. Genom en uttömmande analys kommer de olika aspekterna relaterade till Tonande labiovelar approximant att utforskas, från dess ursprung till dess inflytande på det nuvarande samhället. Likaså kommer de olika perspektiv och positioner som finns kring detta fenomen att undersökas, i syfte att ge en fullständig och objektiv vision av det.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| IPA-tecken |
| w |
| U+0077 |
| ♫ |
En tonande labiovelar approximant eller labiovelart v är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som . Ljudet förekommer vanligtvis inte i svenska, med undantag för somliga dialekter och i vissa engelska lånord, såsom i ”Wales”. Oftast representeras det med grafemet ⟨w⟩.[källa behövs] Ljudet är en halvvokal och dess vokaliska motsvarighet är den slutna bakre orundade vokalen . Ljudet har en tonlös motsvarighet, se tonlös labiovelar approximant.
Egenskaper
Egenskaper hos den labiovelara approximanten:
- Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
- Den är tonande, vilket betyder att stämläpparna är spända under uttalet och därmed genererar en ton.
- Den är en labialiserad velar konsonant, vilket betyder att den uttalas genom att tungryggen trycks mot mjuka gommen samtidigt som läpparna rundas.
- Den är en approximant, vilket betyder att den uttalas utan någon påtaglig förträngning.
Användning i språk
Den labiovelara approximanten används i flera större språk såsom mandarin, kantonesiska, engelska, spanska, franska, italienska, nederländska, med flera. I vissa svenska dialekter förekommer ljudet i de ord som tidigare stavades med hv, såsom hvar och hvem; dessa förändringar är ej alltid konsekventa. I älvdalskan förekommer ljudet lite varstans, och stavas efter engelskan.