Theodor Wiegand
I den här artikeln kommer ämnet Theodor Wiegand att behandlas ur ett brett och detaljerat perspektiv, i syfte att ge läsarna en komplett och berikande vision av denna fråga. Genom en omfattande och rigorös analys kommer olika aspekter och tillvägagångssätt relaterade till Theodor Wiegand att utforskas, för att ge relevant och aktuell information. De olika implikationer och konsekvenser som Theodor Wiegand kan ha i olika sammanhang kommer också att undersökas, samt möjliga lösningar eller rekommendationer för att hantera denna fråga effektivt. Med ett kritiskt och reflekterande perspektiv syftar denna artikel till att erbjuda läsaren gedigen och välgrundad kunskap om Theodor Wiegand och på så sätt främja en större förståelse och medvetenhet om det.
| Theodor Wiegand | |
 Theodor Wiegand, 1901. | |
| Född | 30 oktober 1864[1][2] Bendorf, Tyskland |
|---|---|
| Död | 19 december 1936[1][2] (72 år) Berlin |
| Begravd | Waldfriedhof Dahlem |
| Medborgare i | Tyskland[3] |
| Utbildad vid | Münchens universitet Humboldt-Universität zu Berlin Freiburgs universitet  |
| Sysselsättning | Antropolog, arkeolog[3], konsthistoriker[4], klassisk arkeolog |
| Befattning | |
| Geheimeråd | |
| Maka | Marie Wiegand[5] |
| Utmärkelser | |
| Maximiliansorden för konst och vetenskap (1932) Adlerschild des Deutschen Reiches (1934) Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
| Redigera Wikidata | |
Theodor Wiegand, född 30 oktober 1864 vid Bendorf i Rhenprovinsen, död 19 december 1936 i Berlin, var en tysk arkeolog.
Wiegand var 1894 och 1895 stipendiat vid tyska arkeologiska institutet, ledde 1896 utgrävningarna i Priene och blev 1897 direktör vid de kungliga museerna i Berlin med säte i Konstantinopel. Wiegand förestod i denna egenskap de stora tyska utgrävningarna i Mindre Asien, till exempel i Miletos, Didyma och på ön Samos. Under första världskriget uppehöll han sig i Damaskus som generalinspektör för fornlämningarna i Syrien, Palestina och västra Arabien. Bland hans skrifter märks Priene (1894) och Milet. Ergebnisse der Ausgrabungen und Untersuchungen (1899).
Källor
- Wiegand, Theodor i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
Noter
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: wiegand-theodor.
- ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 66109.
- ^ Виганд, Теодор, Stora sovjetiska encyklopedin band 10.
- ^ Dictionary of Art Historians, Dictionary of Art Historians-ID: wiegandt, läst: 23 april 2022.
- ^ Deutsche Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 11735784710140798-1, läs online och läs online, läst: 7 augusti 2021.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Theodor Wiegand.
|