Tabula rasa

I dagens värld har Tabula rasa fått allt större betydelse inom olika samhällsområden. Från politik till teknik, genom kultur och ekonomi, har Tabula rasa blivit ett ämne för ständig debatt och allmänt intresse. Dess implikationer och konsekvenser är olika och dess inflytande är märkbart på alla nivåer och påverkar människors liv direkt och indirekt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Tabula rasa och analysera dess inverkan på det samtida samhället, samt möjliga lösningar och alternativ för att möta dess utmaningar.

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-12)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Tabula rasa, (latin, "tom tavla"), är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla ens egenskaper är förvärvade under livets gång. Enligt tabula rasa föds barnet som ett oskrivet blad, som skrivs under barnets uppväxt.

Idén om tabula rasa kan spåras tillbaka till Aristoteles. Idén var även en del i stoikernas filosofi.[1] I allmänhet är dock idén främst från den brittiske filosofen John Locke. Med sin litterära debut, Essay concerning Human Understanding (1689), beskrev han hur först sinnesintryck och sedan empirism var det som formade och skapade ett barns förmåga att tänka. I romanen Émile eller om uppfostran beskriver Rousseau något liknande tabula rasa, fast Rousseau antar att man som vuxen, på grund av barnets beroende av den vuxne, kan forma barnet till det man vill.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Sellars (2006) s. 75

Allmänna källor

Externa länkar