Svag växelverkan

Utan tvekan är Svag växelverkan ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Dess relevans och betydelse har skapat ett djupt intresse för att upptäcka mer om detta ämne och utforska dess olika aspekter. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Svag växelverkan varit föremål för debatt, reflektion och analys av både experter och fans. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Svag växelverkan, undersöka dess inflytande inom olika områden och dess utveckling över tiden. Det råder ingen tvekan om att Svag växelverkan är ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och som fortsätter att väcka stort intresse idag.

Feynmandiagram över betasönderfall av en neutron till en proton, en elektron och en elektronantineutrino via en intermediär tung W- boson.

Svag kärnkraft eller svag växelverkan är en av de fyra fundamentala krafterna i naturen. Kraften spelar en roll i betasönderfall med åtföljande radioaktivitet. Den förmedlas av W-bosonerna (W+ och W-) och Z-bosonen (Z0).

Den svaga växelverkan påverkar neutriner, laddade leptoner och kvarkar.

Den svaga växelverkan gör det möjligt för leptoner och kvarkpartiklar och antipartiklar att utbyta energi, massa och laddning – det vill säga att i själva verket förändras till varandra.[förklaring behövs]

Med en fältstyrka som är svagare än den starka kärnkraften och än mer begränsad räckvidd är dess inflytande begränsat till agerande inom atomkärnan. Denna korta räckvidd beror på W- och Z-bosonernas stora massa (cirka 90 GeV),, som också gör partiklarna kortlivade – deras livslängd är i medel kortare än 1×10−24 sekunder.

Den elektromagnetiska kraften och den svaga kärnkraften kan tolkas som två skilda sidor av en enda elektrosvag växelverkan, en slutsats som ledde fram till Nobelpriset i fysik 1979.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Peter Watkins (1986) (på engelska). Story of the W and Z. Cambridge University Press, Cambridge. sid. 70. ISBN 978-0-521-31875-4. http://books.google.co.uk/books?id=J808AAAAIAAJ&pg=PA70. Läst 2 januari 2014 
  2. ^ W.-M. Yao et al. Particle Data Group (2006). ”Review of Particle Physics: Quarks” (på engelska). Journal of Physics G 33: sid. 36. doi:10.1088/0954-3899/33/1/001. http://iopscience.iop.org/0954-3899/33/1/001/media/quarks.pdf. Läst 2 januari 2014. 
  3. ^ ”The Nobel Prize in Physics 1979” (på engelska). NobelPrize.org. Nobel Media. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1979/summary. Läst 2 januari 2014. 

Allmänna källor

Externa länkar