I dagens värld är Sundsjöåsen ett ämne som väcker stort intresse och debatt i samhället. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, inverkan på det dagliga livet eller politiska och sociala implikationer, har Sundsjöåsen blivit ett högaktuellt ämne. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och perspektiven relaterade till Sundsjöåsen, analysera dess betydelse i olika sammanhang och undersöka möjliga konsekvenser för framtiden. På dessa sidor försöker vi belysa Sundsjöåsen och erbjuda en komplett och objektiv vision som inbjuder till reflektion och debatt.
Sundsjöåsen Naturreservat | |
Land | Sverige |
---|---|
Kommun | Sundsvalls kommun[1] |
Area | 417,31 hektar[1] |
- därav vatten | 5,198 hektar[2] |
Inrättat | 20 juli 1985[2] |
Läge | |
Sundsjöåsen | |
Utsträckning | |
![]() | |
Koordinat | 62°38′22″N 16°52′12″Ö / 62.639488°N 16.869962°Ö |
Koder, länkar, kartor | |
IUCN- kategori | IUCN-kategori Ia: Strikt naturreservat[1] |
NVR-id | 2000686[1] (karta) |
WDPA-id | 152847 (karta) |
Förvaltare | Länsstyrelsen i Västernorrlands län[1] |
Redigera Wikidata |
Sundsjöåsen är ett naturreservat i Sundsvalls kommun i Västernorrlands län.
Området är naturskyddat sedan 1985 och är 417 hektar stort. Reservatet omfattar en höjd och nordostsluttning mot Indalsälvens södra strand. Reservatet består mest av gammal granskog, men i väster finns några småtjärnar och myrmark.[3]
Det finns bra vandringsleder i Sundsjöåsens naturreservat. Man kan till exempel följa den del av den gamla "fäbodstigen" som går från Nilsbölebodarna till raststugan.[3] Det är stor höjdskillnad mellan toppen av Sundsjöåsen och Indalsälven, 430 meter, och att gå den sträckan kan vara krävande.[4]
En bit från toppen finns sjön Svarttjärn, där den sällsynta långskägglaven växer.[4] Den är lång, 0,5-1 meter, och grågrön och den växer bara där det är riktigt gammal granskog. Det finns inte mycket kvar av långskägglaven i Europa. Dess nuvarande utbredningsområde är södra Norge och mellersta Sverige. I Sverige förekommer den mest i Medelpad och Ångermanland och där är dess största utbredning i Kramfors kommun.[3]
|