I den här artikeln ska vi utforska Stickspånstil och dess inverkan i olika sammanhang. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling har Stickspånstil varit ett ämne för intresse och debatt inom olika områden. Vi kommer att analysera dess betydelse i det samtida samhället, dess relevans inom det akademiska området och dess inflytande på den tekniska utvecklingen. Dessutom kommer vi att undersöka hur Stickspånstil har format människors åsikter och attityder över tid och hur det fortsätter att vara en referenspunkt i dagens värld. Genom denna omfattande analys hoppas vi kunna belysa Stickspånstil och ge en mer komplett bild av dess påverkan på vardagen.
Stickspånstil (engelska: shingle style) är en amerikansk arkitekturstil. I denna kombinerades inflytande från Storbritannien med element från amerikansk kolonial arkitekturstil. Stilen inkluderar de enkla, väggspånsklädda ytorna i byggnader från kolonialtiden.
McKim, Mead & White och Peabody and Stearns var två av de kända arkitekturfirmor som gjorde spånstilen populär i samband med uppdrag för storskaliga fritidsbostäder för rika beställare på platser som Newport, Rhode Island och East Hampton längst ut på Long Island. Det mest kända spånstilshuset var "Kragsyde" från 1882 av Peabody and Stearns. Kragsyde byggdes på en klippa vid stranden nära Manchester-By-the-Sea i Massachusetts. "William G. Low House", ritat av McKim, Mead & White och uppfört 1887, 'är ett annat typiskt exempel.
Många av stildragen i amerikansk stickspånstil anammades av formgivaren Gustav Stickley och anpassades till den amerikanska versionen av Arts and Crafts-rörelsen.
Stilen fick sitt namn, tillsammans med Stick style, av konsthistorikern Vincent Scully i dennes doktorsavhandling från 1949 The Cottage Style.
Stickspånstilens arkitekter använde sig av koloniala byggnaders enkla väggspånsklädda fasader liksom husens form, vare sig detta gjordes i de överdrivna gavlarna på McKim Mead and Whites "William D. Low House" eller i de komplicerade volymerna i "Kragsyde". Somliga arkitekter lät cederspånen doppas i gräddmjölk och därefter torkas, för att åstadkomma ett "väderbitet" utseende.