Soko J-22 Orao
I den här artikeln kommer vi att analysera Soko J-22 Orao och alla dess relevanta aspekter på djupet. Soko J-22 Orao är ett ämne av stor betydelse idag, eftersom det har en betydande inverkan på samhället, ekonomin, kulturen och många andra områden. Under åren har Soko J-22 Orao skapat ständig debatt och har väckt ett växande intresse inom olika sektorer. I detta avseende är det avgörande att till fullo förstå karaktären och omfattningen av Soko J-22 Orao, såväl som dess kort- och långsiktiga implikationer. Därför syftar denna artikel till att erbjuda en heltäckande och detaljerad bild av Soko J-22 Orao, med syftet att berika kunskap och främja en konstruktiv debatt kring detta ämne av global relevans.
| Soko J-22 Orao | |
 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Attack- och spaningsflygplan |
| Besättning | 1–2 |
| Första flygning | 31 oktober 1974 |
| I aktiv tjänst | 1978 – |
| Ursprung |  Jugoslavien |
| Tillverkare | SOKO |
| Data | |
| Längd | 13,02 meter |
| Spännvidd | 9,30 meter |
| Höjd | 4,52 meter |
| Vingyta | 26,0 m² |
| Tomvikt | 5 550 kg |
| Max. startvikt | 11 080 kg |
| Motor(er) | 2 × Armstrong Siddeley Viper Mk 633-41 |
| Dragkraft | 2 × 17,79 kN |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 1 130 km/h |
| Max. flyghöjd | 15 000 meter |
| Beväpning & bestyckning | |
| Upphängnings- punkter | 5 |
| Eldvapen | 2 × 23 mm GSh-23L-kanoner |
| Bomber | BL755, Durandal m.fl. |
| Robotar | AGM-65 Maverick, Zvezda Ch-23 |
| Ritning | |
 | |
IAR-93/J-22 Orao är ett tvåmotorigt lätt attackplan med sekundära jaktuppdrag, som konstruerades och tillverkades gemensamt av jugoslaviska SOKO och rumänska CNIAR. Planet förekommer i både ensitsiga och tvåsitsiga versioner, och i varianter med eller utan efterbrännkammare. Prototyperna flög första gången 1974, och planet är fortfarande i tjänst i det serbiska flygvapnet.
Utveckling
Efter att SOKO tagit fram de relativt framgångsrika skolflygplanen G2 Galeb och J-1 Jastreb togs ett beslut att ta fram ett flygplan för närunderstöds- och lätta attackuppdrag. Sekundära uppdrag var spaning och jaktuppdrag med helikoptrar och transportplan som främsta mål. I samarbete med den rumänska firman CNIAR togs flygplanet fram, och de första ensitsiga prototyperna flög samtidigt i båda länderna den 31 oktober 1974. Men utvecklingsprogrammet gick långsamt, och det dröjde till januari 1977 innan den tvåsitsiga varianten flög.
De första versionerna var i första hand tänkta för skoluppgifter, och var utan efterbrännkammare. 1983 och 1985 flög attackversionerna benämnda Orao 2 respektive IAR-93B.
Planer på att modernisera planet gick om intet till följd av kommunismens fall, och under Bosnienkriget förstördes dessutom SOKO:s fabrik i Mostar.
Varianter
- IAR-93A/Orao 1 Första serietillverkade versionen. Ensitsigt spaningsversion, samt tvåsitsig avancerat skolflygplan. Ingen efterbrännkammare.
- IAR-93B/Orao 2 Huvudsaklig produktionsvariant. Attackversion med efterbrännkammare. Ett fåtal Orao-2 var tvåsitsiga, i övrigt alla ensitsiga.
- Orao 2D Moderniserade skolflygplan baserade på Orao 1.
Operativ tjänst
IAR-93 flög operativt med det rumänska flygvapnet till slutet på 1990-talet, varefter de kvarvarande planen förvarades med tanke på eventuella exportmöjligheter. Då inget intresse för planen visats har flera av planen skrotats.
Orao var i tjänst först hos det jugoslaviska flygvapnet, för att efter sönderfallet överföras till det serbiska flygvapnet, som använde dem operativt som lätta attackplan under bosnienkriget, samt senare under inledningsfasen av krisen i Kosovo. Ett fåtal plan var också i tjänst hos de serbiska väpnade styrkorna i Bosnien.
Referenser
- Lambert, Mark (ed.). Jane's All The World's Aircraft 1993-94. Coulsdon, UK: Jane's Data Division, 1993. ISBN 0-7106-1066-1.