Slaget vid Carrhae

I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Slaget vid Carrhae, som har fångat mångas uppmärksamhet på senare tid. Slaget vid Carrhae är ett ämne som har skapat kontroverser och debatt och väckt stort intresse både i den akademiska världen och i samhället i stort. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Slaget vid Carrhae, från dess ursprung och utveckling, till dess inverkan på olika områden. Dessutom kommer vi att analysera de möjliga konsekvenserna och konsekvenserna som Slaget vid Carrhae kan ha i framtiden. Utan tvekan är Slaget vid Carrhae ett ämne som förtjänar djup reflektion och analys, så det är avgörande att öka vår förståelse för det.

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-03)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Slaget vid Carrhae
Ägde rum September 53 f.Kr.
Plats Carrhae
Resultat Avgörande partisk seger
Stridande
Romerska riket Partien
Befälhavare och ledare
Crassus Surena

Slaget vid Carrhae var ett slag mellan Romerska republiken och det iranska Partien. Vid slutet av år 53 f.Kr. stupade den romerske konsuln Marcus Licinius Crassus, tillsammans med merparten av hans armé vid Carrhae. Parterna hade använt den brända jordens taktik och lurat romarna in i öknen där de krossade dem med sitt tunga kavalleri och sina beridna bågskyttar.

Crassus förde befäl över mer än 40 000 legionärer och hjälptrupper mot 10 000 parther, varav endast 1 000 ska ha varit tungt kavalleri. Nederlaget anses som ett av de största i Roms historia vid sidan om Cannae och Teutoburgerskogen. I motsats till det senare verkade dock slaget vid Carrhae föga ödesdigert för Roms militära historia. Parterna lyckades aldrig för någon längre tid ockupera romerska områden, och de krigsfångar och fälttecken som togs vid Carrhae lämnades senare tillbaka till kejsar Augustus. Crassus var inte känd som en stor fältherre och om han skulle ha kunnat betvinga hela Partien är ytterst tveksamt.