I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Skogsstjärna och utforska dess många aspekter och betydelser. _Var1 har varit föremål för intresse och debatt genom historien, och väckt nyfikenhet och studier hos experter inom olika discipliner. Från dess inverkan på det samtida samhället till dess förfäders ursprung har Skogsstjärna blivit ett ämne av obestridlig relevans. Genom en detaljerad analys kommer vi att analysera de olika perspektiv som finns kring Skogsstjärna, i syfte att belysa dess verkliga innebörd och dess inflytande i dagens värld.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Skogsstjärna | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Ljungordningen Ericales |
Familj | Ardisiaväxter Myrsinaceae |
Släkte | Skogsstjärnesläktet Trientalis |
Art | Skogsstjärna T. europaea |
Vetenskapligt namn | |
§ Trientalis europaea | |
Auktor | L. |
Skogsstjärna eller duvkulla (Trientalis europaea) är en växt i familjen ardisiaväxter. Skogsstjärnan växer i skogar och lundar i Skandinavien. Den är mjuk och spenslig, med tunna mörkgröna blad och en jordstam med långa, trådlika utlöpare i skogsmarkens lösa mylla. Den är vanlig i hela Norden ända upp till Norra ishavet och på fjällen ovanför trädgränsen, där den är mycket låg och ofta har rödlätt blomkrona och mindre, grågröna eller rodnande blad. Bilden föreställer den vanliga skuggformen från granskog i mellersta Sverige. Bladens karaktäristiska form och ställning beror på den svaga belysningen här på "bottnen", särskilt i det inre av skogen.
Skogsstjärna har en bladrosett i stjälkens topp. Endast de högsta stjälkbladen uppnår full storlek. Alla dessa trängs på ungefär samma nivå för att få del av det svaga ljus som tränger ned mellan träden. Därför är också bladskivorna vågrätt utbredda, vinkelrätt mot ljusets infallsriktning. Rosettens blad avsmalnar mot skaftet så att de inte beskuggar varandra. De stjälkblad som inte ingår i rosetten är mycket små. När skogsstjärnan växer på öppen mark såsom i fjällen, är bladbasen inte så tydligt avsmalnande och skivorna inte vågrätt utbredda.
Blomdelarnas antal är växlande men överstiger nästan alltid 5-tal. Ofta är de 7 i var och en av blommans bladkretsar. Skogsstjärna blev i Linnés sexualsystem urtypen för 7:e klassen, Heptandria, den enda svenska representanten.
Skogsstjärnan blommar på försommaren. Frukten avviker från andra i släktet genom att ytterväggen inte öppnar sig med ett visst antal flikar utan bortfaller helt, kvarlämnande den klotrunda frösamlingen, som ser ut som en liten fotboll, på det centrala fästet.
Skogsstjärna är Värmlands landskapsblomma.
|