Skogsren

Idag fortsätter Skogsren att vara ett ämne av stort intresse och relevans i samhället. Dess inverkan kan observeras inom olika områden, från politik till populärkultur. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i Skogsrens värld och utforska dess innebörd, utveckling och dess inflytande på det dagliga livet. Genom en djupgående analys kommer vi att försöka bättre förstå vilken roll Skogsren spelar i våra liv och hur det har format våra uppfattningar och handlingar. Från dess ursprung till nuvarande trender har Skogsren satt en outplånlig prägel på historien och fortsätter att vara ett ämne för debatt och reflektion idag.

Skogsren
Skogsren i djurparken Högholmen i Helsingfors.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteRangifer
ArtRen
R. tarandus
UnderartSkogsren
R. t. fennicus
Vetenskapligt namn
§ Rangifer tarandus fennicus
AuktorLönnberg, 1909
Hitta fler artiklar om djur med

Skogsren (Rangifer tarandus fennicus), som även benämns skogsvildren, är en underart till renen som förekommer i Finland och ryska delar av Karelen.

Kännetecken

Underarten skiljer sig från renens nominatform (Rangifer tarandus tarandus) genom en cirka 15 cm större mankhöjd och tydlig längre extremiteter. Dessa kännetecken tolkas som biologiska anpassningar till livet i skogar. Taigan har i jämförelse med den trädfattiga tundran ett större och mjukare snötäcke.[1] Dessutom är skogsrenens skalle längre och smalare än nominatformens skalle. Hornen står mindre åt sidan än hos R. t. tarandus[2]

Utbredningsområde och beståndsutveckling

Tidigare förekom skogsrenen i större delar av nordöstra Europa, under 1500-talet fanns den till och med i delar av Polen. I delar av Finland var underarten fram till 1700-talet mycket talrik (med undantag av den södra slätten vid kusten) men utrotades sedan genom jakt[3]. Innan var skogsrenen i norra Finland den största källan för kött. Avel av den halvdomesticerade nominatformen skedde under denna period bara i nordvästra Finland. Efter skogsrenens utrotning övertog R. t. tarandus platsen i övriga delar av norra Finland[4]. När underarten 1913 fridlystes i Finland var den redan utrotad i hela landet. Dagens finska population grundar sig på individer som under 1940-talet invandrade från Sovjetunionen. Idag finns två vitala och två mindre populationer i Finland, de första två i Kajanaland (året 2006: ungefär 1 000 individer) respektive i skogar på åsen Suomenselkä i västra Finland (omkring 1 400 individer), den tredje nära staden Lieksa i Norra Karelen (en till två dussin individer) och den sista i Pedersöre i Österbotten (knappt 40 individer)[5]. Beståndet i ryska Karelen uppskattades år 2002 till ca 3000 skogsvildrenar[2]. Sedan 1996 tillåts åter jakt på skogsren i Finland.

Skogsvildrenen fanns även i Sverige men underarten utrotades så sent som i slutet av 1800-talet[6][7][8]. Den kände svenske zoologen Einar Lönnberg, som beskrev underarten vetenskapligt och gav skogsvildrenen sitt vetenskapliga namn Rangifer tarandus fennicus, konstaterade redan år 1909 att det knappast kan finnas några tvivel om att det, förutom vild fjällren Rangifer tarandus tarandus, även fanns skogsvildren i Sverige så sent som i slutet av 1800-talet[9]. Återintroduktion av skogsvildren till Sveriges natur har förts på tal vid flera tillfällen. Se vidare Återintroduktion av vildren i Sverige.

Skogsrenens ursprung

Vid slutet av Weichselistiden för ungefär 9 000 år sedan flyttade renar från Centraleuropa till Fennoskandinavien och utvecklades till dagens nominatform. Skogsrenen invandrade först för 7 000 år sedan, troligen från Sibirien[10]. Den ökade sitt utbredningsområde stegvis tillsammans med sitt habitat, den boreala barrskogen, och flyttade så längre norrut. I äldre publikationer uppges att skogsrenen utvecklade sig av underarten Rangifer tarandus constantini som levde under pleistocen[11][12]. Efter nyare fylogenetiska undersökningar av individernas mitokondriella DNA uppkom tesen att skogsrenen och nominatformen bildades av två olika populationer från senaste istiden. Skillnaderna i underarternas anatomi uppkom senare under holocen[13]. I vissa delar av skogsrenens utbredningsområde träffar båda underarterna tillsammans och där förekommer ibland hybrider[14]. För att undvika en fortsatt blandning mellan skogsren och halvdomesticerade renar byggdes till exempel i Kajanaland ett 83 km långt staket som skiljer underarterna från varandra.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 28 maj 2010.

Noter

  1. ^ T. Helle: Variations in Body Measurements of Wild and Semidomestic Reindeer (Rangifer tarandus) in Fennoscandia. In: Annales-Zoologici-Fennici. 1980; 17(4). S. 275-284
  2. ^ (på ENG) Management Plan for the Wild Forest Reindeer Population in Finland. Finnish Ministry of Agriculture and Forestry. 2007. ISBN 978-952-453-372-0. Arkiverad från originalet den 4 november 2013. https://web.archive.org/web/20131104234432/http://www.mmm.fi/attachments/mmm/julkaisut/julkaisusarja/2007/5wAp5xvst/9b_2007_netti_ENG.pdf. Läst 13 april 2014  Arkiverad 4 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Martti Montonen: Metsäpeura ja Suomen kulttuurihistoria. In: Suomen luonto 6. 1972.
  4. ^ Matti Enbuske: Lapin asuttamisen historia, in: Ilmo Massa, Hanna Snellman (red.) Lappi – Maa, kansat, kulttuurit, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki 2003. här sid. 54.
  5. ^ ”Skogsrenen tillbaka i Pedersöre”. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/03/09/skogsrenen-tillbaka-i-pedersore. Läst 9 mars 2017. 
  6. ^ Artdatabankens artfaktablad: Ren - Rangifer tarandus, Artdatabanken, 2011-12-22, Läst 2013-07-09
  7. ^ Höglund, Nils (1958). ”Skall vildrenen återinföras i Sverige?”. i Hamilton, Harry. Svenska Hjortdjur, Del 2. Stockholm: Bokförlaget Gothia AB. sid. 945-972. Libris 1282057 
  8. ^ Ekman, Sven (1953). ”Renen”. i Notini, Gösta; Haglund, Bertil. Svenska djur. Däggdjuren. Uddevalla: P.A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 113-123. Libris 796318 
  9. ^ Lönnberg, Einar (1910). ”Taxonomic Notes about Palearctic Reindeer” (på Eng). Arkiv för Zoologi. Uppsala & Stockholm: K. Svenska vetenskapsakademien i Stockholm. Libris 8257325. http://www.biodiversitylibrary.org/item/30157 
  10. ^ Tuija Rankama: On the early history of the wild reindeer (Rangifer tarandus L.) in Finland. In: Boreas. 2001; 30(2). S. 131-147
  11. ^ Constantine C. Flerov: A New Paleolithic Reindeer from Siberia. In: Journal of Mammalogy 15:3, augusti 1934. sid. 239, Vol. 15, No. 3 (aug., 1934), pp. 239-240; här som självständig art R. constantini.
  12. ^ E. Pulliainen et al.:Wild Forest Raindeer Rangifer tarandus fennicus Lonnb. . Its Historical and Recent Occurrence and Distribution in Finland and the Karelian ASSR with Special Reference to the Development and Movements of the Kuhmo-Kammenojeozero USSR SubpopulationAquilo-Ser-Zoologica 23. 1985.
  13. ^ O. Flagstad und K. H. Rød: Refugial origins of reindeer (Rangifer tarandus L.) inferred from mitochondrial DNA sequences. In: Evolution 57, 2003. S. 658-670.
  14. ^ Vladimier Varkovsky et al.: On the taxonomy and geographical variation of the European reindeer with special reference to the wild forest reindeer, R. t. fennicus Lonnberg 1909. In: Aquilo-Ser-Zoologica 29, 1996. S. 3-23

Externa länkar