I dagens värld har Einar Lönnberg varit föremål för ett ökande intresse och debatt inom olika områden. Dess inverkan och inflytande sträcker sig över olika områden och sammanhang, vilket väcker nyfikenheten och uppmärksamheten hos en alltmer mångfaldig publik. Dess relevans är obestridlig i det samtida samhället, och genererar reflektioner, forskning och diskussioner i jakt på att förstå dess innebörd och omfattning. I denna mening syftar den här artikeln till att ta upp ämnet Einar Lönnberg på ett brett och detaljerat sätt, och utforska dess många aspekter, implikationer och utmaningar som den utgör inom olika områden. Effekten av Einar Lönnberg i olika sammanhang kommer att analyseras, liksom dess utveckling över tid, vilket ger en övergripande vision som bidrar till att berika förståelsen av detta ämne.
Einar Lönnberg | |
![]() | |
Född | 24 december 1865[1][2] Norrköpings Östra Eneby församling[2][3] |
---|---|
Död | 21 november 1942[1][4][5] (76 år) Engelbrekts församling[1][5] |
Begravd | Solna kyrkogård[6] |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Uppsala universitet[1] ![]() |
Sysselsättning | Zoolog[1], fackboksförfattare, entomolog, iktyolog, ornitolog, naturvetare, botaniker[7] |
Föräldrar | Carl Lönnberg[1] Mathilda Lönnberg[1] |
Redigera Wikidata |
Axel Johan Einar Lönnberg, född 24 december 1865 i Norrköping, död 21 november 1942 i Stockholm, var en svensk zoolog och bland annat konstituerande ledamot av Naturskyddsföreningen.
Einar Lönnbergs far hade disputerat i botanik och Lönnberg kom att studera vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1887, filosofie magister 1890 och filosofie doktor 1891. 1892–1893 vistades han i Florida i USA och 1899 företog han en resa till Kaspiska havet. Han arbetade en kort period på ett av Göteborgs museer och blev 1904 utnämnd till chef för avdelningen för ryggradsdjur på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och arbetade där fram till sin pension 1932–1933. Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1905.
Han grundade 1906 den biologiska tidskriften Fauna och Flora och var dess ansvarige utgivare till och med 1942.
Åren 1910–1911 företog han sig en resa till Afrika och 1919 blev han ledamot i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg.
Einar Lönnberg är begravd på Solna kyrkogård.[8]
Lönnberg var en stark förespråkare av naturskydd och han blev styrelseledamot i den nybildade Naturskyddsföreningen 1909.[9] Han var bland annat var med att driva igenom nya lagar som skulle skydda Sveriges renar och fåglar och propagerade för skapandet av ett flertal nationalparker i Sverige, bland annat Abisko nationalpark [10] som inrättades 1910.[11]
Lönnberg hedrades 1912 av ornitologen Gregory Mathews med att få ge namn åt en underart av antarktisk labb nämligen Stercorarius antarctica lonnbergi, som av vissa kategoriseras som den egna arten Stercorarius lonnbergi.