Sibirisk stör

I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska Sibirisk stör och dess inverkan på olika aspekter av våra liv. Sibirisk stör är ett ämne som har väckt stort intresse de senaste åren och dess betydelse har återspeglats i ett flertal utredningar och studier. Från dess inflytande i den sociala sfären till dess relevans inom teknikområdet, spelar Sibirisk stör en grundläggande roll som vi inte kan bortse från. I den här artikeln kommer vi att diskutera hur Sibirisk stör har utvecklats över tiden och hur det fortsätter att forma vår miljö idag. Dessutom kommer vi att utforska de etiska och moraliska implikationer som Sibirisk stör bär, samt de möjliga framtidsperspektiv som öppnar sig när vi fortsätter att upptäcka mer om detta fenomen.

Sibirisk stör
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningStörartade fiskar
Acipenseriformes
FamiljStörfiskar
Acipenseridae
SläkteAcipenser
ArtSibirisk stör
A. baeri
Vetenskapligt namn
§ Acipenser baeri
AuktorBrandt, 1869[2]
Utbredning
Utbredning i rött
Underarter
se text
Hitta fler artiklar om djur med

Sibirisk stör (Acipenser baerii)[3] är en fiskart som beskrevs av Brandt, 1869. Arten ingår i släktet Acipenser, och familjen störar.[4][5] IUCN kategoriserar den som starkt hotad.[1]

Utseende

Den sibiriska stören är en långsmal fisk med en hajliknade stjärtfena, en ryggfena placerad långt bak på kroppen och en spetsig, något uppåtriktad nos. Den saknar fjäll, utan kroppen är täckt med stora benplåtar i fem rader.[6] Underläppen är kluven. Färgen varierar kraftigt: Rygg och sidor kan vara allt från ljusgrå till mörkbrun, och buken gulaktig till rent vit.[7] Kring munöppningen har den fyra skäggtömmar. Arten kan bli 200 cm lång, och som mest väga 210 kg.[8]

Utbredning

Den sibiriska störens ursprungsområde är floder i Sibirien som Ob, Taz, Yenisei, Pjasina, Chatanga, Anabar, Olenjok, Lena, Jana, Indigirka, Alazeja och Kolyma; vanligast är den i Ob, Yenisei och Lena. Den finns dessutom i Bajkalsjön och har också funnits i Kina, i den nordvästra delen av Xinjiang-provinsen, men den utrotades därifrån i vilt tillstånd på 1950-talet och finns endast kvar i fiskfarmer.[1] Till följd av ryska utplanteringar i Finska viken har arten påträffats ett 70-tal gånger utanför Finland på 1960- och 1970-talen, främst i Finska viken men också kring Åland och i Bottenhavet. Den har även uppträtt vid den svenska ostkusten ett smärre antal gånger.[6] Arten förekommer också i fiskfarmer i ett flertal länder, framför allt Frankrike och Uruguay, men även Italien, Tyskland, Polen, Spanien, Belgien, Ungern, Ryssland, USA, Kina[7] och Sverige.[9]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:[4]

  • A. b. baerii - förekommer framför allt i Ob
  • A. b. baicalensis - förekommer i Bajkalsjön

Vissa auktoriteter behandlar populationen i Jenisej- och Kolymafloderna som underarten A. baerii stenorrhynchus.[7]

Ekologi

Arten är en bottenfisk som framför allt håller till i stora floder och sjöar,[1] men den kan även förekomma i brackvatten och milt saltvatten[8]

Fortplantning

Honorna blir könsmogna mellan 11 och 22 år, och hanarna mellan 9 och 19. Leken sker under sommaren, framför allt i juni till juli; honorna leker vart 3:e till 5:e år, och hanarna vart 2:a till 3:e.[1] Leken sker i floder med kraftigt strömmande vatten och grus- eller blandad sand- och grusbotten.[8]

Hot och status

Arten har klassificerats som starkt hotad av IUCN och beståndet minskar. Främsta orsakerna är överfiske (inklusive tjuvfiske) och flodregleringar. Kommersiellt fiske av arten är förbjudet i Ryssland.[1]

Källor

  1. ^ 2010 Acipenser baerii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ ”Acipenser baeri (Brandt, 1869)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=161066. Läst 5 februari 2011. 
  3. ^ Baillie, J. and B. Groombridge (eds.) (1996) 1996 IUCN red list of threatened animals., IUCN, Gland, Switzerland. 378 p.
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  6. ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 230, 232. ISBN 91-1-844202-1 
  7. ^ ”Acipenser baeri (Brandt, 1869)” (på engelska). FAO. http://www.fao.org/fishery/culturedspecies/Acipenser_baerii/en. Läst 5 februari 2011. 
  8. ^ Luna, Susan M. (6 oktober 2010). ”Acipenser baeri baeri (Brandt, 1869) Siberian sturgeon” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=4683. Läst 5 februari 2011. 
  9. ^ ”Our Heritage” (på engelska). https://arcticroe.se/blogs/nyheter/our-heritage. Läst 22 november 2024. 

Externa länkar