I den här artikeln kommer vi att utforska Saliska franker ur olika perspektiv och i olika sammanhang. Saliska franker är ett ämne som har väckt intresse och debatt över tid, och dess relevans fortsätter att vara uppenbar idag. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de många aspekter som Saliska franker omfattar, och ta upp dess implikationer, dess historia, dess inverkan på dagens samhälle, såväl som de möjliga perspektiven som erbjuds av experter och forskare i ämnet. Likaså kommer vi att undersöka olika åsikter och synpunkter i relation till Saliska franker, i syfte att ge läsaren en komplett och berikande vision om detta ämne.
Saliska franker var de franker som bodde ”vid havet”. Alternativt kan termen vara densamma som namnet på floden IJssel, på latin Isala; området heter fortfarande Zeeland. Namnet de saliska frankerna användes av romarna först om dem som bodde i detta område på 300-talet.
Liksom de ripariska frankerna var de saliska frankerna ingen homogen grupp utan en gruppering av flera stammar. Bataverna verkar ha varit en av de mer betydelsefulla stammarna, och i övrigt ingick även andra stammar som tidigare vistades vid nedre Rhen. På 300-talet uppträdde gruppen som en enhet.
År 358 besegrades de av Julianus, men de behöll Bataviska ön och Toxandrien (mellan Maas och Schelde). Därifrån utbredde de sig över större delen av nuvarande Belgien. De fungerade tidvis som foederati.
406 flyttade de sig under sin kung Chlodio söderut till området omkring Tournai (Doornik på flamländska) och in i Gallien. Under Klodvig I började de erövringar som skulle skapa den starkaste stat som växte fram ur folkvandringarna – det merovingiska frankerriket.
Den lag som de saliska frankerna levde under fick namnet salisk lag. Den uppvisar många gemensamma drag med den lag som användes av östfrankerna, de ripariska frankerna, vilket antyder att de i ett tidigare skede varit nära förbundna.