Rysslands strategiska robotstridskrafter
I dagens värld är Rysslands strategiska robotstridskrafter ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av samhället. Både på det personliga och professionella planet väcker Rysslands strategiska robotstridskrafter stor nyfikenhet och väcker ständiga debatter och reflektioner. Från dess ursprung till dess inverkan idag har Rysslands strategiska robotstridskrafter utvecklats och fått nya dimensioner som inbjuder till ytterligare studier och analys. Det är därför vi i denna artikel föreslår att vi utforskar de olika aspekterna av Rysslands strategiska robotstridskrafter, analyserar dess inverkan i olika sammanhang, dess inflytande på beslutsfattande och dess relevans i den globala sfären.
| Rysslands strategiska robotstridskrafter | |
 Rysslands strategiska robotstridskrafters emblem | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 17 december, 1959– |
| Land |  Sovjetunionen (fram till 1991) Ryssland |
| Lojalitet | Ryska federationens militär |
| Roll | Strategiskt avskräckande |
| Storlek | 120 000 |
| Förläggningsort | Odintsovo-10 (Vlasicha) |
| Valspråk | "После нас - тишина" "Efter oss, Tystnad" |
| Maskot | Barbara |
| Befälhavare | |
| Nuvarande befälhavare | Generallöjtnant Sergej Karakajev |
Rysslands strategiska robotstridskrafter (Ракетные войска стратегического назначения, Raketnyje vojska strategitjeskogo naznatjenija) är en av komponenterna i den ryska federationens strategiska kärnstridskrafter. De andra är den ryska stillahavs- och norra flottans ubåtsbaserade kärnvapeninsatsstyrkor samt luft- och rymdförsvarsstridskrafternas kärnvapenkrafter.
Historia
Rysslands strategiska robotstridskrafter bildades vid Sovjetunionens sammanbrott 1990/1991. Ryssland ärvde då en enorm mängd kärnvapen och övertog även senare Ukrainas, Vitrysslands och Kazakstans kärnvapenarsenaler. 1990 bestod Rysslands totala strategiska arsenal av cirka 1 400 robotar med tiotusentals monterade kärnstridsspetsar. Från det tidiga 1990-talet och framåt skedde stora neddragningar av arsenalen och flera missilanläggningar har bantats bort. År 1997 startade man återigen upp produktionen av nya robotar, RT-2PM2 Topol-M, och producerar idag runt 10 nya robotar per år samtidigt som äldre modeller fasas ut. Från och med 2010 har RS-24 Jars samt RS-28 Sarmat till stor del ersatt produktionen av RT-2PM2 Topol-M.
Robotsystem i bruk
I april 2018 bestod den Ryska strategiska robotstridskraften av 559 robotar med sammanlagt ungefär 1 300 stridsspetsar.
- R-36M Vojevoda (SS-18), 46 st, antal kärnstridsspetsar okänt (upp till 10 per robot i R-36M2 modifikation), (kommer att dras ur tjänst år 2022)
- UR-100N (SS-19), 70 st, 420 kärnstridsspetsar
- RT-2PM Topol (SS-25), 171 st, 171 kärnstridsspetsar
- RT-2PM2 Topol-M (SS-27), 123 st, 123 kärnstridsspetsar
- RS-24 Jars (SS-29), 149 st, 596 kärnstridsspetsar
Galleri
-
De ryska strategiska robotstridskrafters stora emblem. -
De ryska strategiska robotstridskrafters medelstora emblem. -
Ryska strategiska robotstridskrafternas flagga.
Källor
- ^ IISS Military Balance 1990-91, s.34
- ^ ”АРМС-ТАСС”. web.archive.org. 3 oktober 2011. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111003093859/http://arms-tass.su/?page=article&aid=65371&cid=25. Läst 21 juli 2020.
- ^ Podvig, Pavel (2007-12-13). ”Strategic Rocket Forces”. Russian Strategic Nuclear Forces. http://russianforces.org/missiles/. Läst 21 juli 2020.
Externa länkar
- (engelska) Russia / Soviet Nuclear Forces Guide
.svg){kind=small}
| ||||||||||||||
