Ämnet Reichswerke Hermann Göring är ett ämne av stor relevans i dagens samhälle. Det här är en fråga som berör ett stort antal människor, och som väcker stort intresse och oro i befolkningen. Det är ett ämne som har varit föremål för många studier, forskning och debatter de senaste åren, vilket visar på dess betydelse och behovet av att ta itu med det på lämpligt sätt. I den här artikeln kommer vi att analysera Reichswerke Hermann Göring på djupet, utforska dess orsaker, konsekvenser och möjliga lösningar, i syfte att erbjuda en bred och komplett vision av detta mycket relevanta ämne.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Reichswerke Hermann Göring | |
![]() Logotypen för Reichswerke Hermann Göring | |
Huvudkontor | ![]() |
---|---|
Nyckelpersoner | VD Paul Pleiger |
Antal anställda | 600 000 |
Historik | |
Grundat | 1937 |
Grundare | Hermann Göring |
Gick upp i | Salzgitter AG |
Upplöst | 1945 |
Struktur | |
Ägare | Reichswirtschaftsministerium |
Reichswerke Hermann Göring (officiellt Reichswerke AG für Erzbergbau und Eisenhütten „Hermann Göring“) var en statsägd storkoncern inom järn-, vapen- och maskinindustrin som kontrollerades av Reichswirtschaftsministerium.
Reichswerke AG grundades 1937 för att utvinna och förädla den inhemska järnmalmsfyndighet som fanns i Salzgitter som privatägda stålbolag och gruvbolag ansåg vara oekonomiska att exploatera. Reichswerke Hermann Göring var bredvid IG Farben och Vereinigte Stahlwerke AG en av de största koncernerna i Tredje riket. Koncernen växte bland annat genom övertaganden av företag i av Nazityskland besatta områden som Alpine Montangesellschaft i Österrike och Škoda i Tjeckoslovakien. När företaget var som störst hade man över 600 000 anställda, varav över 50 % var tvångsarbetare 1943.