Rannsakningsfängelset, Myntgatan
I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Rannsakningsfängelset, Myntgatan ur olika perspektiv och med syftet att ge en heltäckande bild av dess betydelse, inverkan och relevans idag. Genom en detaljerad och rigorös analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna relaterade till Rannsakningsfängelset, Myntgatan, och ta upp både dess ursprung och dess utveckling över tiden. Likaså kommer vi att fördjupa oss i de praktiska och teoretiska implikationer som Rannsakningsfängelset, Myntgatan har i olika sammanhang, samt dess inflytande på samhället och det dagliga livet. Med ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt vill denna artikel erbjuda en berikande och djupgående titt på Rannsakningsfängelset, Myntgatan, ge kunskap och perspektiv som inbjuder till reflektion och debatt.
Rannsakningsfängelset (eller Cellfängelset) på Myntgatan i Gamla Stan i Stockholm var ett häkte beläget på platsen för Kanslihuset.
Historik
Stadens tidigare rannsakningshäkten hade legat under domstolslokalerna. Sålunda var bland annat källarna i Södra stadshuset och dåvarande Rådhuset inredda med galler och grindar. Fängelsemiljön var bedrövlig och ohälsosam, men 1800-talet kom att medföra en humanisering av rättsväsendet. 1841 fattade riksdagen beslut beträffande om- och tillbyggnader av fängelser som innebar krav på cellsystem.
1846 påbörjade staden bygget av ett för tiden modernt cellfängelse vid Myntgatan. Byggnaden som ritats av Per Axel Nyström i florentinsk medeltidsstil stod färdig och öppnades 1852. Fängelset förbands av en gångbro med det intilliggande Rådhuset, samt med Polishuset i Polusska huset (som samma år flyttat från Norrbro och det Sundsvallska huset). Fängelset hade 163 celler om 3 gånger 1,8 meter, med 50 cm tjocka tegelväggar, för att inhysa såväl personer häktade för brott som lösdriveri, medan vaktstyrkan uppgick till ett tjugotal anställda.
Kapaciteten visade sig dock snart allt för klen. 1905 nådde omsättningen sitt maximum, då inte mindre än 13 400 fångar intogs, vilket fick till följd att de små cellerna i många fall fick delas av flera häktade. 1903 hade staden fattat beslut om uppförandet av ett nytt polishus och häkte. 1911 stod Stockholms polishus färdigt varvid fängelset på Myntgatan utrymdes. Fängelset på Myntgatan revs 1929-1930 i samband med att det nya Kanslihuset uppfördes.
Bilder
-
Planritning -
Kvinnliga avdelningen -
Korridor -
Manliga avdelningen
Referenser
Noter
- ^ Julin & Hesselman
- ^ von Sydow
- ^ Äldre Poliskammaren SE/SSA/2101 (2007)[död länk]
Källor
- Julin, Henning; Hesselman Bror Georg Herbert Verner (1948). Ett storbygge för hundra år sedan.: Rannsakningsfängelset Myntagatan 6. . Stockholm. Libris 2731328
- Sydow, Hjalmar von (1897). Stockholms fångvård . Libris 10610179. Arkiverad från originalet den 8 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110308011644/http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=1. Läst 28 november 2013 Arkiverad 8 mars 2011 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Rannsakningsfängelset, Myntgatan.- Stockholmskällan har media som rör Rannsakningsfängelset, Myntgatan
| |||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||