Ämnet för Presidentvalet i USA 1928 är ett ämne som har skapat intresse och debatt genom åren. Sedan starten har Presidentvalet i USA 1928 fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder. I takt med att samhället har utvecklats har också betydelsen och relevansen av Presidentvalet i USA 1928. I den här artikeln kommer vi att utforska historien, påverkan och framtida implikationer av Presidentvalet i USA 1928, och erbjuder en heltäckande och balanserad bild som gör att läsarna bättre kan förstå dess betydelse i dagens värld.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
![]() | ||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||
![]() Elektorsrösterna i 1928 års val. | ||||||||||||||||||||||||||||
|
Presidentvalet i USA 1928 ägde rum den 6 november 1928. Valet stod mellan den sittande republikanske handelsministern Herbert Hoover och den demokratiske guvernören i New York, Al Smith.
Hoover vann valet med 58,2% av rösterna mot 40,8% av rösterna för Al Smith. Avgörande för utgången var Coolidgeerans ekonomiska framgångar med en kraftigt höjd levnadsstandard för de flesta amerikaner, särskilt i det republikanskt dominerade norr, samt etniskt färgad kritik mot Smiths irländskt-katolska påbrå. Bland annat påstods i valpropaganda att landet skulle få en alkoholist till första dam om Davis valdes, samt att denne slutit förbund med påven i syfte att driva USA i katolsk riktning. Smith förespråkade en mild alkoholvänlig (Make your wet dreams come true, "Låt dina våta drömmar bli sanna") linje men misslyckades att katalysera motståndet mot det rådande alkoholförbudet, som var populärt bland demokrater i främst sydstaterna. Smith vann endast ett par stater utanför den djupa södern, där Mississippis guvernör Theodore Bilbo spridit rykten om att Hoover dansat med en afroamerikansk valarbetare på en republikansk partikongress.
Texas (som sista sydstat förutom Georgia) vanns för första gången av en republikansk kandidat. Florida, Virginia och North Carolina, som tidigare endast röstat republikanskt under rekonstruktionstiden (då federala trupper ockuperade södern och svarta i hög utsträckning haft rösträtt) röstade också republikanskt, vilket bekräftade administrationens popularitet, något som emellertid skulle vändas inom mindre än ett år, i samband med Wall Street-kraschen.
Den sittande presidenten Calvin Coolidge avböjde att ställa upp för omval och därmed så var nomineringen helt öppen. Favoriter var Herbert Hoover, Charles Curtis och Frank Orren Lowden.
Republikanernas konvent
Herbert Hoover valdes till republikanernas presidentkandidat och han valde den indianättade Kansassenatorn Charles Curtis som medkandidat.
Demokraternas konvent
Al Smith valdes till demokraternas presidentkandidat och han valde Joseph T. Robinson, senator från Arkansas som medkandidat.
Presidentkandidat | Partitillhörighet | Hemdelstat | Röster | Elektorsröster | Medkandidat | Hemdelstat | |
---|---|---|---|---|---|---|---|
Antal | Andel | ||||||
Al Smith | Demokrat | New York | 15,015,464 | 40,8 % | 87 | Joseph T. Robinson | Arkansas |
Herbert Hoover | Republikan | Kalifornien | 21,427,123 | 58,2 % | 444 | Charles Curtis | Kansas |
Övriga | 364,425 | 0,9 % | 0 | ||||
Totalt | 36,807,012 | 100 % | 531 |
|