I följande artikel kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Parides gundlachianus, utforska dess mest relevanta aspekter och dess implikationer i det moderna samhället. Från dess uppkomst till dess effekter på individuell och kollektiv nivå kommer vi att ge oss ut på en upptäckts- och reflektionsresa som gör att vi bättre kan förstå Parides gundlachianus och dess inverkan på våra dagliga liv. Genom fördjupad analys och fallstudier kommer vi att söka belysa de mindre kända aspekterna av Parides gundlachianus och dess relevans i den samtida världen. Följ med oss på denna kunskaps- och upptäcktsresa, där vi hoppas kunna öppna perspektiv och generera reflektioner kring Parides gundlachianus.
Parides gundlachianus Status i världen: Nära hotad[1] | |
![]() Parides gundlachianus | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Egentliga insekter Insecta |
Ordning | Fjärilar Lepidoptera |
Överfamilj | Papilionoidea |
Familj | Riddarfjärilar Papilionidae |
Släkte | Parides |
Art | Parides gundlachianus |
Vetenskapligt namn | |
§ Parides gundlachianus | |
Auktor | (Felder & R. Felder, 1864) |
Synonymer | |
Parides gundlachianus Hernández, Alayón-Garcia & Smith, 1995[2] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Parides gundlachianus[3] är en fjärilsart som först beskrevs av Felder och R. Felder 1864. Parides gundlachianus ingår i släktet Parides och familjen riddarfjärilar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten förekommer i östra Kuba samt i en liten region på västra Kuba. Den vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1970 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga skogar.[1]
Larverna lever främst på piprankor (Aristolochia). De upptar giftiga ämnen från växten och är så olämpliga för de flesta predatorer. Vuxna exemplar syns främst under den torra perioden mellan september och maj. De besöker vanligen blommor av eldkrona (Lantana camara), Abarema maestrensis, Guaiacum officinale, violverbena (Verbena rigida), Eupatorium odoratum och Pithecellobium unguis-cati samt av släktet Bourreria. Exemplar i bergstrakter är allmänt större än individer i låglandet.[1]
Skogsbruk som medför att skogarna blir glesare påverkar beståndet negativt. Guanahacabibes nationalpark ingår i utbredningsområdet men en särskild skyddszon i nationalparken skulle förbättra situationen. IUCN listar arten som nära hotad (NT).[1]
|